Man har ju gått ut skolan nu och man har splitrats från klassen som jag egentligen trivits(?) med bäst under alla år i skolan.
Sitter och kikar på gamla bilder sen de tre senaste åren och shit vad nostalgisk man kan bli och fan vad jag saknar folk som jag absolut inte trodde jag skulle sakna.
Jag önskar vi kunde ha en sista träff då alla var med så man kunde ta farväl av alla i klassen och inte bara dom som var på corner mellan halv två till kvart över två så vissa i klassen såg jag inte ens vid den tiden.
Åh nej jag saknar så många i klassen redan nu. Man väntar bara på att tårarna som inte kom för två dagar sen ska komma. Inte så kul faktiskt. Aja man får väl se hur allt det här slutar.. Usch.. ensamheten kommer lätt komma tillbaka nu. Nej fy för allt! Måste ju få skriva av sig lite.