Helgen och påsken firades hos familjen Jonsson plus att jag och Simon firade tre år tillsammans den 21'a <3
Fuskade lite och åt en halv chokladbit och nu verkar det hända en massa saker med min kropp. Jag tror faktiskt att mitt urinvägsproblem är lite kopplat till min mjölkallergi så jag har mest troligt fått urinvägsinfektion och jag kissar blod, min mage verkar också lite upprorisk men det är nog den lilla del mjölk jag fíck i mig i lördags (Y)
Måste ju säga att det är otroligt skönt att vara på jobbet och känna hur det bränner och man får ont i magen och blir illamående, känner hur tårarna bryter sig igenom och man vill bara gå under ett tag.
Det här med att kissa blod har jag bara gjort en eller två ånger innan men det var efter att jag kollat urinvägen och blåsan hos läkaren (köra in en kamera och kolla om allt ser bra ut.. kissa blod i några dagar om jag inte minns fel) men det är första gången jag kissa blod bara av mig själv så att säga. Och ni som har har urinvägsinfektioner förut vet att det inte är skönt, tänk er då att det gör så fruktansvärt ont att alla muskler där nere automatiskt spänner sig så mycket att man faktiskt känner det. Omöjligt att kissa! Nej usch tycker inte om att få urinvägsinfektioner :c
Tur jag ska till sjukan senare idag!
Jag är på rätt dåligt humör, något jag har en tendens att bli när jag är ledig. Det här är ändå rätt intressant eftersom det verkar vara något som periodvis kommer tillbaka. Jag blir nästan lite folkilsk och vill inte vara upp i folk och ibland vill jag inte på något sätt vara i kontakt med folk. Det är jobbigt och ansträngande. Det känns som att jag har skrivit om det där någon gång förut men det tål att nämnas igen tycker jag. Mina föräldrar tycker bara att jag är lite konstigt när jag blir sur över inget och speciellt på helgerna. Dom tror att det ska gå över, vilket det sällan gör.
Rätt svårt att komma på nya saker man inte redan skrivit om, oftast brukar jag återkomma till saker som hänt och bara omformulera det. Nä det kanske inte är rätt tid att uppdatera här. Jag har ju ändå bättra mig på uppdaterandet.. Anywho!
Tankar är något som alltid finns, bra som dåliga. Jag har nog alltid tänkt tillbaka på saker som har hänt och är kvar i en bubbla av tankar om varför det blev som det blev. Med tiden förträngs vissa tankar som man haft. Det tråkiga är dock att man vet inte hur lång tid det kommer ta innan man förtränger vissa tankar eller händelser. Och vilka tankar kommer ersätta de gamla tankarna? Jag har fastnat i en bubbla jag varit i sen andra året på gymnasiet, en jobbig bubbla jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur, tankesättet har förändrats på tre-fyra år men det är fortfarande jobbiga och ansträngande tankegångar. Men ändå kan jag inte låta bli att känna igen känslan av den här bubblan i andra bubblor och känna mig som den människa jag alltid uppfattat mig själv.
Nog om det! Ni som känner mig vet att jag har svårt att ringa och att jag gå på samtal, förutom att prata om saker så har jag även en "KBT-behandling" skulle jag vilja kalla det. Att man utsätter sig för det som är jobbigt för att bli bättre på det typ. T ex så måste jag ringa samtal för att bli av med min telefonfobi. Så idag fick jag i hemläxa att ringa ett samtal varje dag fram tills att vi ses igen. Men jag ska inte träffa henne nästa vecka utan veckan efter det. Så jag är väldigt nervös över den här läxan. Orolig för hur det kommer att gå. Men ja, det märks nog!
Fantastiske José får vara med mig idag. Har får vara med mig i min deppighet och hålla mig lugn när jag blir irriterad på allt och alla. Jag tror jag börjar hamna i en sån där fantastisk svacka igen. En svacka där meningslösheten, oron, ledsamheten kommer fram och vad jag vet så är det början. Men det kan hinna ändra sig, det är ju ändå dag ett och en halv av deppighet så. Blev rekommenderad ett varm bad av en kompis och det är något jag ska ta, i hopp om att bli av med lite meningslöshet och irritation.
Ord, ord som ska beskriva. Dem är inte alltid så lätt att hitta i vissa sammanhang. Ord som ska beskriva hur man mår, vilken känsla man får. Det är oerhört svårt när man ska, när man måste beskriva hur det är man känner. Men jag jobbar på det. Hitta dessa ord som ska hjälpa mig till det som anses vara med normalt.
Ibland vill jag inte vara normal, ibland vill jag bara vara den jag oftast är. Den person jag är mest van, bekväm i att vara. Ensamheten, gråten, oron, meningslösheten, irritationen, tankarna. Dom har så gått som alltid funnits där. Att veta att det är en del av det man måste bearbeta gör mig lite rädd. Kommer jag tappa bort mig själv?
Nej som sagt José får vara min man idag, tyvärr Simon <3 Mina känslor idag känner jag inte för att dela någon på den personliga nivån.
"En känlsa av
meningslöshet återkommer
med ett lugn att man
inte måste, det går bra
att bara sitta upp/ligga ner
och göra absolut ingenting
alls. Ingen tv, ingen dator,
ingen musik, ingen telefon,
ingen tid, inga tankar,
inga känslor, ingen kropslig ansträngning.
Bara meningslösheten"
♥
