Jag har varit i stan idag, var där med Weronica och Ellinor xD Jag hitta en massa fina saker. Typ, ett par rutiga byxor som jag älskar samt en cardigan(?) som jag också älskar xD köpte även en röd/svart Palestina sjal (A)
Haha de var typ as pinsamt. Jag köpte först en för typ 400 på en affär men efteråt hitta jag en för 99 på en annan... Jag vart sur men vågade absolut inte lämna tillbaka den andra. Men tillsist fattade jag mod och gjorde det... JAK BLEV DYKTIG PÅNNI xD
Sen när vi for hem så fick vi se MC ninjas xD Jag vinka till dom, en vinkade tillbaka xD Hahahah as styggt xDD
När jag kom hem igen så var jag med weronica hela kvällen. Det var väldigt trevligt ^^ Ååh den där gråta(!) låten <3 Seriöst, jag har aldrig börjat fallit i gråt till nån låt när jag varit med nån... Men idag gjorde jag de... Jag höll tillbaka allt jag kunde och de gick bra. Men men. Nu ska jag sova, godnatt!
Åter igen, känslor, pirr och en varm kropp.... Varför måste han "hela tiden" prata med mig, hela tiden le så fort man "råkar" titta på honom?
Tänker inte längre på de som hände förut, de är nästan som bort glömt. De är som en nytt tomt papper som kanske kanske kommer fyllas med nåt?? Just nu vet jag inte om jag vill att de... Ähh never mind. Vill inte tänka så mycket om just nu... '
Har försökt unvikt att titta, unvikt att märka men de är så svårt. Speciellt när han pratar med en vill saker....
Folk säger även saker. Saker jag inte tror på men så småning om kommer jag de. Jag blir galen snart. Jag vet inte hur jag ska agera inför honom.. Vet snart inte längre hur jag ska agera inför någon.
Jag vill inte veta vad folk tror. Jag vill inte veta nåt som har med känslor att göra. Blee >__<
Jag vill inte bli kär igen (om de nu är igen, vet inte ens om de sluta) Kommer bara på nåt sett bli sårad.., igen då. Så svårt att unvika T___T
Som av den vackrate prydnad i glas, tappad i golvet och förstörd för alltid. En som kan laga. En som inte vet. De gör för ont att tänka på. De värker över allt. Ta bort de!
Placebo Special needs Where is my mind (Fight Club) <3
Igår klippte jag håret, jag är så jävla nöjd! : ) De är kort och långt och såå fint ^^ Alla verkar också tycka de är skit snyggt Bland annat en som sa de till mig... Jag vart glad och ledsen inom bords men bara glad på utsidan... De betyder när han säger nåt.. allt han gör betyder.., vad nu de ska betyda...
Idag kunde jag bara inte låta bli att "titta" (elikamed stirra) på honom... minsta rörelse han gjorde.... Jag vet inte, jag känner mig så delad Vill kunna säga allt till han just nu, men eftersom jag träffar honom varje dag är de ingen mening. Och om jag inte träffa han hade jag inte tänkt på de så jävla mycket.. Men men inget att göra åt...
Jag vet bror min, jag ska inte skriva om sånt här på internet, att jag ska ringa dig min jag kan verkligen inte snacka om sånt här med nån! inte på riktigt eller genom telefon, förlåt (Vet att du kommer läsa de här nångång framöver så)
Min bror ringde mig igår.. han vart orolig för mig efter at han hade läst min blogg. Visst kan förstå han.. men de är svårt och säga direkt vad man menar med allting..
Jag satt och titta på tv med pappa och var inne i den värld tv visade, rätt som de var ringde han och frågade vad jag menade med de jag hade skrivit i måndags (bort taget nu..). Jag vart paff över att han faktiskt hade läst allt, helt mållös. Men försiktigt kom de fram vad och hur man menade och han vart inte lika orolig..
Han är fortfarande orolig och säger at han ska ringa til mig oftare och fråga hur de är med mig och att jag när som helst kan ringa till honom och prata... Men jag vet inte. Jag har fortfarande svårt att PRATA om mina känslor...
Ifall du läser de här nu, bror. De är bra med mig nu, jag lovar!
Låt mig bara glömma allt jag gjort, allt jag sakt. Jag vill inte veta av de längre. Snälla kan ingen bara ta bort alla mina känslor.. De är för mycket av dom!
Jag trodde aldrig de skulle bli så här. På ett jävla hatiskt sätt känner jag mig sårad. Men hur fan kan jag vara de?
Man kan ju inte bli de bara av de där! Fan jag tror jag ska ta bort all jävla skit jag har på datorn och bara försöka glömma allt de här. Du fattar inte och de är bra, jag kommer aldrig kunna säga vad de är som händer med mig.. Iaf inte när jag vet vilka/vilken de är som läser...
Ta bara bort allt igen! Jag vill inte ha de så här!
Nytt slut... Killen utan ansikte försvinner för gått och jag är ensam igen i ett kallt grått mörker..! My mind will allways be twisted. What ever I do, it allways gets somekind of consequences. If I allways going to fuck things up, why should i live then?
I hate internet... It some times make me feel really bad. The weird thing is that I never stop being online. It's like I want to make myself feel bad.. well, it seems that I can't do anything about it. hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate hate!! Han läste, jag skrev och grät. Grät mycket.. Berätta allt och de känns bättre nu. Men fortfarande sjuk .___.
Jag vet att han kommer läsa de här. Men jag kan inte bara säga de till honom känner mig alltför taskig då.
Förlåt men du får mig bara att känna mig nere, visst jag ÄR glad för att du har skaffa tjej och så men jag tycker de är lite jobbigt.
De känns som om jag också måste skaffa nån som jag måste gilla typ nu på en gång, jag vet att det inte är så men, de känns som de.
Du ska veta att jag är glad för både henne och dig. Like, du blir så glad jag vet att hon också är de (vem skulle inte bli de?) Men jag bli för mycket påmind, och de är jobbigt. Visst jag har inte sakt allt om vad de handlar om men, om du undrar varför (vilket jag faktiskt inte tror du gör) så får du fråga. Kommer dock inte vara kontaktbar på msn på ett tag tror jag.. Förlåt (och förlåt för de där fölåtet också) Måste bara vara ifred ett tag. Inte ditt fel. Hur kan det vara de? men men... GOT TO GO
Dom är osynliga, dom vet av varandras existens.
Deras blicka möts aldrig men dom vet av den andre.
Ibland ligger jag på golvet. tittar upp på de vita taket tittar på de streck som finns på taket. Jag vill drömma mig iväg, bort från allt till ett dröm-land, med baby rosa och baby blåa moln ett fint shock-rosa hus som ser alldeles för litet ut för att kunna gå in i. Den har en allt förstor balkong på framsidan och en allt för liten dörr runt omkring är de en grön-gul åker med massa högt gräs som småsticks mot mina bara ben. Jag har en knä lång vid sommrig kjol och ett tunnt vitt linne och springer mot mig shock-rosa hus. Jag vet att det finns varma bullar, kakor och mjölk där inne.
Jag kommer inte in i huset, så jag måste tillbringa natten utom hus. Jag lägger mig i det höga gräset och tittar upp mot stjärnorna, ser en sattelit sakta röra sig över himmla-valvet. Jag funderar på om jag kommer hitta en vän jag kan prata med, prata om allt, från den där ensamma satelliten, till hur grönt gräset kan bli.. Jag känner hur kylar kommer allt mer jag känner mig ensam, vill in i huset och lägga mig i den runda sängen med massa kuddar omkring mig. lägga mig under det stora varma syntet täcket.
Jag önskar att jag inte var så ensam jag sätter mig upp i gräset, tittar bort mot horisonten där solen försvann för ett tag sen. *Suck* jag vill ha en värmande filt som värmer mig i denna natt kyla. Jag försöker värma mina armar genom att stryka mina iskalla händer mot dom. Jag sitter och tittar bort åt, med knäna mot halsen och armarna runt benen. Jag fryser så. "Varför kan de inte bli dag igen i mitt dröm-land?"
Rätt som de är de nån bakom mig lägger en filt om min kalla kropp jag vänder mig om för att se vem de är men jag kan inte se... Och som i ett poff är personen borta igen. Jag blir så glad och varm igen, kan inte sluta le. Någon vet att jag finns, någon brydde sig om mig för en sekund. "Vem var de som gav mig en värmande filt? Kommer jag nånsn träffa den igen? Varför försvann den så fort. Vi kunde bli bästa vänner! " Jag ler åt tanken, hoppas att jag träffar personen igen.
Mitt underbara dröm-land är inte längre rosa och fluffigt de är grått och svart och det finns inte längre några färger de ända som har en färg är filten jag har omkring mig den är klarblå med rosa prickar i olika nyanser på
Jag kan se konturen av någon kommer gå mot mig. Drömmer jag eller är de någon fler än jag här i dröm-landet? Jag vill inte om nypa mig får att se om de är sanning. Jag orkar inte vara själv längre. Jag vill inte vakna och vara själv. Jag reser mig, tittar bort mot de som ser ut att vara en person den står mot den där horisonten där nu solen sakta stiger upp. den stannar, jag springer fram till den. Den vänder sig om, jag springer ännu fortare för att hinna fram innan den försvinner jag ropar ; "Försvinn inte, jag behöver dig!"
Poff så är den borta igen. Jag sätter mig på knä, känner mig så övergiven börjar fnyfta för mig själv, tillochmed grina lite håller händerna för mina ögon... jag vill inte vara kvar i detta så kallade dröm-land
Helt plötsligt känner jag en hand mot min axel. Jag tänker för mig själv, "om jag vänder mig om kommer den bara försvinna och jag kommer känna mig ensam igen" den vänder mig om och tar mig i sin famn. jag känner hjärtslagen "jag är inte själv! " jag vill se vem de är men de ända jag ser är ett tomt ansikte. men om han hade ett ansikte skulle de nog vara en kille men jag bryr mig inte, jag är inte själv längre. jag kan inte sluta grina jag känner mig så svag p.g.a. de han bär mig in i huset, som verken är grått eller shock-rosa den har en blandning av grått och rosa, inte alls fint
Jag funderar på om färgerna i dröm-landet har med hur jag mår att göra. känner mig på något sätt fortfarande tom på insida. köket som jag har föreställt mig var inte alls så som jag hade tänk mig, kakorna och bullarna var gröna av mögel och mjölken var också grön. Jag mådde bara illa av att titta in i köket
Han bär in mig i ett rum jag inte hade tänkt skulle finnas där de var mörk blått med röda ränder överallt "de här måste vara hans dröm rum." han lindar in mig i hans täcke, jag kan känna hur värmen kommer tillbaka. Min kjol börjar få den där sommriga färgen igen känner en glad känsla växa inom mig
Precis för nån sekund sen tänkte jag på .___. What ever Varför känns de tryggt att tänka på honom för? Varför måste jag ha honom på tankarna hela tiden.. igen .__. Ta bort dom. Jag vill inte ha känslor. Dom är bara jobbiga att ha.
Åh blööö Jag vill ha nån, nån att kramas med, nån att mysa med... Men i mitt liv finns ingen verklighet, bara fantasi... (tolka de på rätt sätt nu) Kommer för alltid vara singel, åt helvete med de!
Idag kände jag för att färga mitt hår.. svart. Alla kommer visst dömma mig på ett negativt sätt nu. Fan.. Visst jag älskar de men efter allvar pratet med mamma och pappa. jag vet inte Asså varje gång jag pratar med dom om nåt spelar ingen roll om vad, dom får mig bara att vilja bli den där instängda tjejen som inte gör något utanför huset igen. Jag bokstavligen HATAR när jag pratar om såna saker med mina föräldrar, dom får mig att må dåligt över saker jag har gjort. varför var dom tvungen att prata med mig om de här för? visst de är väl bra att dom bryr sig men vafan. ibland önskar jag att dom faktiskt inte brydde sig alls om vad jag gör. men men de är väl en sån där önskan andra inte förstår hur man menar. åh hatar hatar hatar att prata om skaer som jag gör med mina föräldrar! sen efter at jag var ut till min knin och mata den var jag så jävla att gråta. tänk då hur de får mig att känns jag känner mig så ynklig
Döda mig nån! Han har sett mig... fucken! han kommer hata mig ännu mer nu :C åååh ta bort min bakgrund!
