På svenskan
Kategori: Funderingar
Hon går i mörket, i natten längst en väg och lyssnar på hög musik.
Hon vill inte tänka på det men det går inte att undvika, det är det ända hon tänker på.
Hon får huvudvärk.
*försvinn, snälla, jag vill bara glömma, låt mig inte komma ihåg. Det gör ont!*
Alla hennes tankar, hon vet inte vad hon ska ta sig till.
Det vibrerar i hennes ficka, hon fick ett sms. Hon vet vem det är ifrån.
Ska hon kolla vad han skrev eller ska hon låta bli?
Hon blir så frustrerad!
(Fortsättningen)
Hon orkar inte mer!
Helt helt plötsligt märker hon hur hon börjar springa, gråter mer och springer fortare.
För en gångs skulle är hon medveten om vart hon ska
Hon springer över vägen utan att se sig för, hon måste hem till honom, hennes bästa kompis. Hon måste berätta för honom hur hon mår.
Hon saktar in alldeles vid hans hus.
*Vänta, är det rätt sak att göra?
Tänk om han inte har tid med mig, inte vill höra vad som hänt!*
Hon sätter sig ner på gatan bara några meter från hans hus.
Tårarna rinner ner för hennes kinder, man kan höra nårga svaga snyftningar.
*Typiskt också, det börjar regna.
Undra om himlen gråter med mig?
Det kanske är meningen att det ska bli så här...*
Det blixtrar till på himlavalvet och efter ett tag hörs ett muller i mörkret.
Hon lägger sig ner och kollar upp mot himlen med kisande ögon så hon inte får regndropparna i ögonen.
Äntligen kan hon tänka klart, tänka på allt utan att de ska bli skit av alltihop.
Hon hör någon kommer och går mot henne men hon orkar inte e efter vem det är, hon orkar inte bry dig.
- Varför ligger du här? hör hon någon säga.
Det är han, hennes vän som hon kan berätta allt för.
Snabbt ställer hon sig upp, hennes kläder är blöta och skitiga. för första gången bryr hon sig inte om smutsen.
*Varför kom jag hit? Fan också, och nu står han här framför mig!*
Han förstår henne inte. Vad gjorde hon utanför hans hus, i regnet, liggandes på gatan.
(fortsättning följer)
