Jag kan inte glömma honom! Jag vil inte glömma honom, jag vil ha kvar honom! Jag kan inte leva med att nån hatar mig..
Jag vill inte glömma, jag kommer inte glömma. Det finns minnen kvar, minnen jag inte kan eller vill ta bort.
"jag minns hans röst, han skratt.." Fan jag minns inte längre, jag vill minnas! Jag vill höra hans röst igen, hans undebart vackra röst. Han har en röst som berör, iaf mig.
Jag behöver bara lägga mig på golvet och titta upp i taket för att minnas när vi pratade i telefon. Jag minns hur nervös jag var, hela jag var nervös..
Jag vill träffa honom... Jag vill göra om allt.. Jag vill ha en chans till. Jag kommer aldrig få de..
Jag förstår nu hur han kände, hur sårad han kände sig.. Jag vet nu.. Jag vill inte känna gråten i min kropp längre.. Jag vill inte känna hur tårar tränger igenom...
Jag är ett ända stort fel! Hur jag än gör, vad jag än gör.. Allt blir fel
Idag har varit en sån tråkig dag. Jag har kännt mig ful och ecklig.. totalt värdelös. Bara legat i sängen och tänkt typ.. Mamma och pappa har t.o.m. frågat vad som är fel :O
För mycket "varför" snurrar runt i mitt huvud. "varför" och "om".
Jag vet inte vad de är jag känner längre. Här om kvällen var jag så glad hade grymt mycket överskotts energi och kunde inte sitta still. Nu vill jag helst vara själv, vill inte att nån ska prata med mig. Jag vill kunna tänka och reda ut allt som är "fel" i mitt huvud, ta bort alla "om" och "varför". Men jag kan inte, jag vet inte hur man gör..
Jag vill inte bo kvar här, jag vill bara bort, bort från allt och alla. Jag orkar inte med de här. Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill och ingen ska behöva bry sig.. Jag saknar ibland när de faktiskt fanns en sån tid i mitt liv..
En annan sak jag nu kom på. Hur kan folk säga och tycka att jag är på nåt sätt fin. Jag känner mig så långt i från fin söt snygg what ever. Varför kan inte jag också tycka som alla andra? T____T visst de där kanske inte lät bra, men jag vill kunna ta åt mig av vad alla andra säger om mig, jag gör inte de, fanns en gång i mitt liv jag tog åt mig, men... den delen av mitt liv får jag inte minnas, de skadar mig bara.
Ple jag vet inte längre varför jag skriver allt de här. Jag förstår inte själv vad de är jag vill.
KLAGA KLAGA Jag vet att jag klagar över hur mitt (nog i andras ögon) perfekta liv. Förlåt
Jag hatar en vecka i varje månad. Jag blir lika förvirrad och mitt humör är upp och ner, jag blir förvirrad av vad jag vill ena stunden och sen ångrar mig, fast jag inte borde T___T
De är fan svårt att vara tjej. Först att man har mens som har bieffekter, (= ont nånstans.. jävulska humörsvängar och socker-sug m.m.) Enligt killar är vi svåra att förstå. (= dom förstår inte vad vi menar när vi säger att vi är "tjock", tror inte ens tjejer fattar varför de egentligen säger de = också förvirrande. Och dom förstår inte vad vi egentligen menar när vi säger nåt men vi hoppas att dom förstår) Vi ska helst få barn. (= föda den, mata den med våra bröst som den mest trolig biter i, uppfostra den rätt, orka med den där den kommer i trost åldern och så.) nej jag gillar inte barn Tjejer förstår inte killar. (= vi tror vi gör de men nee, vi vet inte vad killar egentligen ser hos tjejer. )
Och om de är nån tjej som inte håller med... då är de väl jag som tycker så här..
Ble en annan sak också, som jag är såå osäker på. Mest troligt har min hjäna fel (eftersom jag är grymt förvirrad på allt just nu) För jag kan inte, jag får inte, de vore så fel om.... Usch, han kommer nog läsa.. hoppas han inte förstår (vilket han nog kommer göra...)
Idag har jag bestämt mig för att radera en person i mitt liv.. En person som har påverkar mig såå mycket Har också upptäckt att de är jävligt svårt att ta bort allt. Alla kommentarer på bdb - alla sms- alla bilder jag har kvar..
Han ska bara veta att jag även ljög om att jag skulle ta bort honom den där dagen vi kom överens om att ta bort varnadra. Jag hade kvar han nr (nångång idag ska de försvinna) hans bilder är fortfarande kvar förutom dom har skickat under de senaste månaderna... tyvärr (eftersom han ska bort :C ) kommer jag alltid ha nåra bilder kvar eftersom jag bränt en CD med allt jag hade på datorn. Jag kan fortfarande inte radera nåra sms han skrev... Jag får nog be någon annan göra de. Jag vet att jag kommer nog inte sluta vara ledsen över honom efter de här.. de kommer nog bara göra saken jobbigare... men jag måste verkligen Han vill inte ge mig en chans att förklara varför ska jag då ha kvar honom vi sårar bara varandra..
Ååh jag vill bara att han ska veta sanningen, hur de verkligen är.. FÖRLÅT!!!
åhh, jag vet inte varför men jag känner mig så..... ble speciellt på utsidan, ibland även inuti. Jag känner mig allmänt ful och ecklig. Just nu vill jag bara unvika speglar så mycket jag bara kan, vilket inte går så bra eftersom de typ är speglar överallt.
Hur många komplimanger jag än får tar jag inte åt mig. På nåt sett känns de ut tjatat. (och nej inte att många säger de till mig) De är samma ord, vid samma tillfällen.. Jag är less på alla eckliga komplimanger så inte är sanna enligt mig. Ni har alla fel, jag är inte söt inte ett dugg! Jag är inte på nåt sett fin utseende messigt.
Allt känns så värdelöst just nu. blö Men man måste typ.. orka T__T
Fy fan. Jag förstår mig inte på dig.. Du vill bli tillsammans men inte vänner. Du beskyller andra tjejer för att playa dig... Konstigt att dom gör de då, med tanke på vad du gör! Du blir tydligen kär i första bästa tjej du hittar och när de inte funkar letar du efter nästa, och nej jag är inte avundsjuk.. Jag vill förstå dig, och bryr mig grymt mycket om dig och jag rår inte för de..
Jag hatar dig lika mycket som jag bryr mig om vad du tycker om mig Jag hatar dig för att du hela tiden ska ha nya tjejer som du tydligen bryr dig skit mycket om Jag hatar dig för att du inte kan förlåta mig och ge mig en ny chans Jag hatar dig för att du inte kan släppa taget om mig Jag hatar dig för att du sa att du älskade mig
Jag hatar mig för allt jag sa Jag hatar mig för att jag fortfarande tänker på dig Jag hatar mig för att jag försöker få tillbaka nån som inte gillar mig Jag hatar mig för att jag ljög när jag sa att jag älskade dig Jag hatar mig för att jag fortfarande gråter för dig
Usch usch usch! Jag känner mig så jälva kass.. Kan inte slut tänka på de.. Vet inte varför men jag känner mig orolig på något vis, jag vet inte varför
Jag vill veta allt vad han tänker vad han egentligen vill men inte säger. Jag vill kunna berätta för honom allt jag tänker på och vad jag vill.
Fan, jag var tänkt att plugga matte idag eftersom vi har prov på tisdag (idag söndag) Jag kommer inte kunna komcentrera mig, fast jag vet inte vad jag skulle göra istället. (ska bara skriva de här sen må jag nog gå)
Blee, alla tankar, alla minnen och alla händelser kommer tillbaka. Allt vi gjorde, saker jag aldrig kommer glömma, mina känslor jag hade. Dom där jävla orden ekar i mitt huvud, hur jävla dum får man vara? Kan inte nån bara ta bort mig eller sudda bort de jag gjorde, de jag sa. Jag vill inte längre, jag vill bort bort bort. Långt bort så ingen kan få tag i mig igen. jag vill rymma bort så jag slipper allt de här.
Jag svarade på de han skrev, jag tror jag förstår honom. Om han svarar är jag ganska säker på vad han kommer skriva.
Mest troligt kommer han säga åt mig att han inte vill ge mig en chans till och att vi inte längre ska skriva med varandra, nånsin. Men de vill inte jag, jag vill att han ska ge mig en chans och att vi ska dra upp allt de jag sa reda ut de, sen börja om från början. Han hatar mig och kommer aldrig sluta göra de. Jag förstår honom och han får gärna hata mig också.
De kanske är dumt att säga men, jag vill att han ska göra så jag mår lika dåligt som jag fick honom att må..
Ble.. Inget nytt egentligen, samma gamla känslor som rivs upp bara.
Förlåt, jag saknar dig, saknar att prata med dig, saknar att jag inte ha dig i mitt liv. Jag ber så mycket om ursäkt för de jag sa. Jag vill ha en chans att försöka berätta vad jag egentligen kände, vad jag tänkte. Visst de kanske inte är precis samma saker som de var just de dagarna men.. Jag vill försöka, jag ber om en andra chans för de är då inte du som ska be. Jag måste lära mig att hita ord som beskriver vad jag känner. Jag vill kunna uttrycka mig på ett sett så alla förstår mig och fattar hur jag känner.
Du vill inte veta hur jag känner, mest troligt tror du inte att jag har nåra känslor. Men jag kan säga ganska säkert att jag har de. Idag t ex, vi smsa med varandra för en kort stund, du påminde om alla de jävla orden jag sa till dig, orden jag hatar att jag sa. Jag ångrar de så jälva mycket. Du fick mig att gråta av mina hemska misstag. Tyvärr kan jag inte säga att jag vill bli din för evigt.. (eller nåt) Jag kan inte säga att jag gillar dig på de sättet.
Jag saknar din personlighet, dina ord.. Jag saknar att vi inte längre kan skriva med varan på msn eller så.. Förlåt. Jag vet inte om jag har förändrats (troligen inte, men jag hoppas jag har) men jag har försökt lära mig att tänka långt innan jag säger nåt.
Jag vill hitta ord som visar att jag ångrar de jag sa.. Hitta ord som får dig att förstå att de inte var meningen att vara så brutal mot dig. Tyvärr tror jag inte att jag kommer hitta de ord jag söker. Jag har sökt länge utan resultat.
Jag vet inte ens om de funkar att skriva nåt här, för jag tror inte ens du vet att jag har en blogg.
Förlåt för att, jag ångrar så mycket jag sa som jag vet fortfarande sårar dig.
