Är ju ett bra tag sen man skrev här och då så gott som ingen är in och läser här längre så gör det ju inget om jag skriver bara för att få skriva av sig. Kan ju kanske börja med att säga att jag blivit dumpad, eller ja det tog slut iaf. Var väl nästan så att man väntade på det.. eller ja jag kände väl också att det inte skulle hålla men hoppas kan man ju alltid, han var ju ändå jäävligt snygg. Men det krävs ju lite mer än utseende. Vi funkade helt enkelt inte tillsammans. Så de senaste eh två och en halv dag som det nu gått har varit rätt tunga, hämtade alla mina grejer från hans lägenhet igår och det var då ledsenheten kom, grät mer eller mindre hela dagen. Orkade inte äta något heller. Jag känner att jag inte vill träffa honom på ett tag heller för det kommmer bara kännas konstigt och ja vara jobbigt mest troligt. Det är jobbigt att se hans bekanta på jobbet också. Extra svårt då man inte vet om han har berättat det eller inte. Men han har ju ändrat status på fb iaf så ja det är väl kanske lite obvious, vem vet.
Åh jag är så sugen på att tattuera mig nu också, fast även om jag har ett extremt sug på det just nu så lär jag ju inte få en tid förän september eller oktober kanske, men ja boka in en tid kanske inte skadar!
Jag har varit sjukt rastlös hela kvällen, städat, diskat, rökt en massa cigg (det har jag hört att man får göra när man inte mår så där tipp topp) tog en lång dusch och ja försökte lugna mig lite. Men jag tror bannemig jag måste lägga mig i sängen för jag måste upp och jobba imorgon också. Men snart är det helg och midsommar och då blir det tjejmiddag och fest! :D Kommer säkert bli hur bra som helst!
Kämpar på med mitt, vissa dagar känns väldigt tunga och jobbiga medan andra dagar är rätt lättsamma och rullar på. Sakta men säkert tror jag det går framåt, så klart så faller man bakåt vissa dagar men det är okej, det behövs såna dagar också. Dom behövs för att jag ska kunna förstå mig själv får att så småningom kunna hantera dom dagarna som är lite extra tunga. Den här veckan har varit vänligt upp och ner, det är svårt att acceptera tankar och känslor, man vill trycka undan dom för att man vill må bra fast man inte gör det. Men saker och ting går framåt iaf! Tänkte väl att det behövdes en uppdatering här också.
Idag känner jag mig bättre och har inte lika mycket kaos i huvudet som jag haft från och till under en period nu. Eh ja jag har fått tillbaka min inspiration till att skapa igen och det känns rätt bra! Hoppas bara inte den försvinner så fort.
Hm vad mer känner jag för att dela med mig? Ja eh jag försöker ventilera mig så mycket jag bara kan när det blir för mycket för min hjärna att hantera, jag har ju blivit så mycket sämre på att hantera saker som händer omkring mig och i mig. Ibland känns det som att ett samtal i veckan är för lite men ja det går ju i vågor sånt där också, man måste ju får leva och känna och sånt för att kunna bli hjälpt. Så förutom att prata med en psykolog (igen) så har jag en fantastiskt kille att ventilera mig till som jag mer eller mindre kan vända mig till dygnet runt, vilket känns bra. Och som jag har nämnt förut så har jag fortfarande kvar min hemliga blogg som jag också brukar skriva av mig i.
Verkligheten kommer ikapp mig så efter att ha befunnit mig i bubbla efter bubbla efter bubbla och tryckt undan känslor och tankar i mer än ett halvår så är jag påväg tillbaka och det känns verkligen som en hård smäll i huvudet. När bubblorna gick sönder så kände ja knappt igen mig själv men ja efter tre månader till så verkar tankestormarna komma tillbaka och undan går det, men jag börjar känna igen mig i kaoset så det är kanske ett gott tecken på sitt sätt. Nu ska jag bara lära mig att hantera allt detta.. Aja eh nog beskrivningar, jag mår rätt dåligt men jobbar mig tillbaka på de sätt jag kan och jag blir bättre men det kommer ta rätt så lång tid!. Åh kaoset!
Kan väl skriva det jag skrev i min tumblr för också för det är passande och ja lägligt känns det som.
When you feel down and like crap, the smallest things can make your day the worst day ever. A thousand feelings and thoughts spins like a hurricane in your mind and you get confused. I hate when things end up like chaos in my head, it feels like I become a zombie and I can’t get anything done. All I want to do is sleep, sleep everything away but sometime I can’t do that. I have to deal with my own created chaos.. Yes I am depressed, I feel down, some days I can’t ever get out of bed, I talk to a psychologist once a week and probably have to do so for at least a year. But I have to try to get better! So today is my birthday and I hope that I don’t come across one of those small things that can ruin this day! <3
Hugs!
Kände för att översätta det också men ja :P
När du känner dig nere och dåligt kan den mista lilla grejen göra din dag den sämsta någonsing. Tusen känslor och tankar snurrar som en orkan i ditt huvud och du blir förvirrad. Jag hatar när det blir kaos i min hjärna, det känns som att jag blir en zombie och jag får ingenting gjort. Allt jag vill göra är att sova, sova bort allt men jag kan inte alltid göra det. Jag måste hantera det kaos jag själv har skapat. Ja jag är deprimerad, jag känner mig nere och vissa dagar orkar jag inte ens kliva upp ur sängen. Jag pratar med en psykolog en gång i veckan och måste antagligen göra det i ett år framöver. Men jag måste försöka bli bättre! Så idag är det min födelsedag och jag hoppas att jag inte stöter på en sån där liten grej som kan förstöra dagen!<3
Kanske behövs en uppdatering här också för den ensamma stackaren som någon gång ibland kollar om jag uppdaterat här. Iaf så kan jag väl meddela att jag slutat skolan, vilket betyder att jag flyttat från Umeå, kommer bara åka upp dit och hämta mina grejer mer eller mindre! Mår väldigt dåligt kan man väl säga, de sista veckorna i skolan och som jag faktiskt tillbringade uppe i Umeå befann jag mig i en bubbla och var inte alls speciellt medveten om verkligheten eller vad som pågick runt mig. Så efter en behövlig resa till Bollnäs (eftersom mina föräldrar var utomlands) och sen resa hem så fort dom kom hem så befinner jag mig hemma, ska på ett samtal imorgon och får väl se vad som händer efter det! Tar dagarna som dom kommer mer eller mindre.
Det går sakta framåt med körkortet och jag blir lite knäpp i huvudet av det men ja det löser sig säkert :P
Samtidigt som jag håller på med körkortet går jag ju samtidigt på samtal för att bli av med min telefonfobi, obehagliga läxor får jag och det känns väldigt kämpigt att försöka ringa till folk typ varje dag. T ex idag ska jag ringa på en random annons på blocket, behöver inte köpa något utan bara träna på att ringa! Obehaget är totalt och det känns inte speciellt bra i kroppen heller MEN så får det vara om jag någon gång ska bli fri det här. Kände bara för att skriva av mig om det här! Måste säga att det här varblivit en väldigt intressant och annorlunda sommar jämfört med dom innan.. Åh livet!
Nu är jag inne på sista veckan här på Kyrkerud och det känns jobbigt och tungt. Jag vill typ inte sluta riktigt än, förra veckan och den här veckan känns så himla bra också måste man börja packa och städa på rummet och grejer. Jag försöker börja med städning och packning nu måndag och på onsdagmorgon har vi "besikning" av rummet för att kolla att det är tillräckligt städat. Imorgon, tisdag ska målerilinjen på utflykt hela dagen så jag har idag och tisdag kväll/natt på mig att städa klart och grejer! Det är så mycket prylar som ska packas ner sen ska det ju superstädas.. Fan att man inte åker hem på onsdag så man kan packa i en bil samtidigt som man städar.. Nu får allt vara kvar på rummet istället.. Usch nej jag gillar verkligen inte det här! Men ja det ska väl bli skönt att åka hem också men ja ... Så mycket tankar om sommaren och saknaden av alla här på skolan och grejer! Nej jag kanske ska fortsätta städa!
Helvetesnatten jag hade inatt! Fyfan säger jag bara! Ångest upp över öronen och rejäla känningar av uvi och kissade blod fram till fyra på morgonen. Så idag har jag sovit så gott som hela dagen. Klev upp och tog några mackor till frukost sen somnade jag om. Vakna vid lunch åt lunch, somnade om och vaknade nu vid fyra. Var faktiskt väldigt rädd för att kissa men just för tillfället känns det lugnt. Får se vad som händer ikväll.
Värsta kombinationen måste ju vara ångest och uvi även om jag mest troligt inte har fått det men känslan att kissa blod.. Känns som att det gör ondare än vanlig uvi.. Hur som helst, jag lever och hoppas att det där kommer gå över väldigt snabbt. <3 Var tvungen att skriva av mig om det där.
Usch det är inte många veckor kvar nu och usch vilken ångest jag har! Vårterminen har gått galet fort och det är bara fyra veckor kvar! Inget gananterat sommarjobb har jag heller och livet känns lite sugit fast det är vår/sommar och solen lyser (många kanske får vinter depression men jag tror jag fått vår/sommar depression) Inte det roligaste men så känns läget iaf. Jag försöker inbilla mig att saker och ting är bra och försöker ta dagarna som dom kommer och klara av dom men ibland bryter jag igenom. Tänka sig att det alltid ska bli så här. Men bara för att jag inte är helt i botten så känns det som att jag bara är lat för att jag inte orkar göra något.. Aja, så mentalt? Not so mush. Fysiskt mår jag faktiskt bra. Inte haft ont i magen på väldigt länge. Tror min mage börjar anpassa sig lagomt till hemfärd.. Vad mer kan vara värt att ta upp? Det var ju ändå ett bra tag sen jag skrev något här. Jo jag ska på kusinträff om typ två veckor och det kommer bli kul. Träffa alla kusiner samtidigt och hitta på roliga saker i Gävle. Får se vad mer man hittar på eftersom mina föräldrar kommer hit ner några dagar innan. Så det är ju en positiv och bra sak! Tror nästan det här får räcka så länge. Får se om jag hittar tillbaka hit snart eller inte.
Har hamnat i en liten svacka igen. Det känns väldigt pinsamt att erkänna så här för jag vill egentligen inte att någon ska veta det. Men jag ska lyckas ta mig ur den! Den här veckan har vi haft modellmåleri och lite eget arbete (vad jag har hört). Jag har tusen tankar snurrandes i huvudet som gör livet lite tuffare känns det som, utbildningstankar, vart jag vill bo, vad jag vill jobba med, hur jag kommer klara av att bli mer vuxen, livet generellt, grejen med att träffa andra, vad är värt att lägga pengar på med mera. Allting är så skrämmande och ger mig en ångestkänsla som gör att jag bara vill krypa in i ett hörn och aldrig bli stor. Det är så svårt att bli vuxen, att ta bestlut, att vara ensam.
Så småningom kommer jag nog ur den här svackan och tar mig i kragen men det blir nog inte idag tror jag. Men idag ska jag nog försöka bli lite mer levande, hoppas jag på. Aja så öppen som jag vågar vara vid tillfället!
Ja hur ska man förklara den här dagen då.. Det är den 30 oktober och det är 6 år sen min moster dog i bröstcancer. Den tanken finns i mitt bakhuvud hela tiden, även fast jag gör andra saker med folk. Smått jobbig dag måste jag säga. Annars så försökte jag sova länge men det ville inte min kropp, såg på film med Sanni och Isabelle samtidigt som jag åt någonting. Sen gick jag in på mitt rum igen för att se klart på filmen jag började se på när jag vaknade. Tänkte ta en dusch men det visade sig att det inte finns något varmvatten på skolan. Jag får väl duscha imorgon istället.
Jag var inte på skolan idag heller för min elaka mage som aldrig vill lugna sig.. Min mage ger mig ångest när det blir så här.. Så jag har sovit ganska mycket, sett till att jag har fått i mig mat, och försökt socialisera mig med mina kompisar fast jag haft ont i magen. Sitter och funderar nu på om jag ska orka klä ut mig imorgon när det är halloween-fest på skolan. Får väl se vad min mage säger om det typ. Annars känns det som att det inte har hänt så mycket mer idag. Försökt att inte få så mycket ångest pga magen.
Ja idag hade jag mitt sista samtal i Östersund. Lite jobbigt måste jag erkänna. Hela dagen har väl egentligen varit jobbig, varit så stressad att min mage har gjort uppror och oroat mig ännu mer. Stressad över att inte hinna säga allt under samtalet men det gick bra, fick nog med det jag ville säga iaf. Blir väl till att ta kontakt med kuratorn på skolan där nere och prata vidare där. Det löser sig nog! Kommer nog fortsätta vara stressad tills jag börjar skolan skulle jag tro. Känns som att det kommer ta ett tag innan stressen i min kropp försvinner.
Har väl inte så många andra tankar just nu så det får räcka tills vidare :)
Jag har väl skrivit rätt mycket i den andra bloggen på senaste. Nu när man är ledig så blir det att man får mer tid att tänka på det där jobbiga man lyckas tränga undan när jag jobbade.. Bara fem veckor kvar. Får väl se hur det går. Det får räcka för tillfället i den här bloggen.
Usch, jag tycker inte om att inte kunna släppa taget. Jag har försökt gått ett steg närmre till att släppa taget men nu känns det som att jag har gjort motsatsen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av det jag gjorde men.. Ja det lär ju ta ett tag till innan jag kan släppa det.. Dumma mig! Det är iaf tur och skönt att jag ska flytta till hösten, tror jag behöver det väldigt mycket. Komma ifrån allt som varit och försöka börja om på nytt!
Helgen och påsken firades hos familjen Jonsson plus att jag och Simon firade tre år tillsammans den 21'a <3 Fuskade lite och åt en halv chokladbit och nu verkar det hända en massa saker med min kropp. Jag tror faktiskt att mitt urinvägsproblem är lite kopplat till min mjölkallergi så jag har mest troligt fått urinvägsinfektion och jag kissar blod, min mage verkar också lite upprorisk men det är nog den lilla del mjölk jag fíck i mig i lördags (Y)
Måste ju säga att det är otroligt skönt att vara på jobbet och känna hur det bränner och man får ont i magen och blir illamående, känner hur tårarna bryter sig igenom och man vill bara gå under ett tag.
Det här med att kissa blod har jag bara gjort en eller två ånger innan men det var efter att jag kollat urinvägen och blåsan hos läkaren (köra in en kamera och kolla om allt ser bra ut.. kissa blod i några dagar om jag inte minns fel) men det är första gången jag kissa blod bara av mig själv så att säga. Och ni som har har urinvägsinfektioner förut vet att det inte är skönt, tänk er då att det gör så fruktansvärt ont att alla muskler där nere automatiskt spänner sig så mycket att man faktiskt känner det. Omöjligt att kissa! Nej usch tycker inte om att få urinvägsinfektioner :c
Tankar är något som alltid finns, bra som dåliga. Jag har nog alltid tänkt tillbaka på saker som har hänt och är kvar i en bubbla av tankar om varför det blev som det blev. Med tiden förträngs vissa tankar som man haft. Det tråkiga är dock att man vet inte hur lång tid det kommer ta innan man förtränger vissa tankar eller händelser. Och vilka tankar kommer ersätta de gamla tankarna? Jag har fastnat i en bubbla jag varit i sen andra året på gymnasiet, en jobbig bubbla jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur, tankesättet har förändrats på tre-fyra år men det är fortfarande jobbiga och ansträngande tankegångar. Men ändå kan jag inte låta bli att känna igen känslan av den här bubblan i andra bubblor och känna mig som den människa jag alltid uppfattat mig själv.
Nog om det! Ni som känner mig vet att jag har svårt att ringa och att jag gå på samtal, förutom att prata om saker så har jag även en "KBT-behandling" skulle jag vilja kalla det. Att man utsätter sig för det som är jobbigt för att bli bättre på det typ. T ex så måste jag ringa samtal för att bli av med min telefonfobi. Så idag fick jag i hemläxa att ringa ett samtal varje dag fram tills att vi ses igen. Men jag ska inte träffa henne nästa vecka utan veckan efter det. Så jag är väldigt nervös över den här läxan. Orolig för hur det kommer att gå. Men ja, det märks nog!
