Förlåt jag vet inte vad som har kommit över mig. Allt du sa.. Du får mig att må bra, du får mig att sakna dig.. Men hur kan man sakna någon man inte ens har träffat?
Vad du än gör är de underbart. Du är den bästa vän man kan ha! Du bryr dig om mig när jag är extremt nere, du gör mig glad när jag väl fått ut mig allt.. Att du ens orkar. Du är bäst <3
Jag känner mig så kass så fort jag går utan att säga nåt... Jag vill inte att du ska tro att jag dissar dig.. För de kommer jag aldrig i mitt liv göra!
Men ibland känner jag mig rätt dum, känns som om jag tänker på dig allt för mycket.
Du är alltid där för mig.. i alla lägen och de är jag så glad över <3 Hoppas att du kommer finnas där i en lång tid fram över också ^^
Vad gör jag för fel? Vad vill du att jag ska göra? Vill du att jag ska må desamma som du gjorde när jag var ärlig??
Jag troddeatt de var bättre att säga sanningen än att ljuga och leva med nåt falskti sitt liv.
Om du nu så gärna vill glömma mig, säg de istället för att säga att du vill ha en andra chans.
Andra gången jag fått reda på att du varit tillsammans med nån utan att du sagt att de finns nån annan...
Om du vill att jag ska må dåligt över de mesta jag gör, well, du har lyckats..! Är du glad över de? Är de en positiv sak att jag inte längre kan koncentrera mig på saker jag gör? Blir du verkligen glad av att veta att du gör mig grymt jälva ledsen? Blir du de? Btw, skolan är också helt fucked up nu p.g.a. att jag inte kan tänka klart... Du finns alltid med..
Du har inte en aning hur många gånger jag gråtit p.g.a. saker du sagt, du gjort, jag har gjort mot dig, saker jag aldrig gjorde.. Förlåt.
Fram över kommer de inte komma en dag utan att jag tänker på dig. Du har påverkat, lämnat spår, i mitt liv. Även fast du inte tror på de jag säger, för de lär du aldrig mer göra, så är de sant.
Hur många gånger jag än vill säga hur mycket jag saknar dig, kommer du aldrig tro mig. Visst jag ljög om saker jag ångrar starkt nu! Men tyvärr kan jag aldrig göra om de jag gjorde fel. Jag kommer aldrig få en chans igen.
De kanske är jag som ska fråga dig om jag kan få en andra chans.. Dock är de försent nu, du har tydligen glömt bort mig..
Varför smsade du mig ens om du ändå tänkte såra mig? Snälla kan du inte förklara för mig vad du egentligen tänker? Eller är de bara tänkt att du ska såra mig?
Okej, förlåt, allt handlar inte om mig... Du har ett liv precis som alla andra. Dock tycker jag inte de är så konstigt att jag får de här tankarna, eftersom du ville ha en andra chans och när jag väl ger dig den vill du inte längre ha den. Du sa att saknade min röst och att jag fick ringa när jag ville och när jag väl kan har vi visst inget att säga varandra. Jag har mycket att säga men kan inte, kan inte sätta ord i min mun, de kommer aldrig ut rätt och de jag egentligen vill säga blir kvar inom mig för att jag inte vågar säga de...
Låtar som uttrycker vad jag känner (typ); Slipknot - (de låtar jag har) Crossfade - Dead skin Silver Chair - Suicidal dreams Gary Jules - Mad world Kent - Socker
*Dödar dödar tårar* Egentligen kanske man borde se de vackra tårarna och rädda dom, men jag kan verkligen inte vara ledsen och när väl trårar rinner ner för mina kinder vill jag inte ha dom... folk kan se, folk kan bry sig...
Dom får inte finnas...
Fan.. så fort jag tänker på nåt som gör mig ledsen och jag faktiskt blir ledsen så kommer alla ledsna tankar... min kanin, min moster, killar, m.m.
min älskade kanin dog i mina armar.. fick dödsryck och dunka huvet i väggen.... jag kunde inte göra nåt åt de.. (jag var typ liten då men ändå)
min moster... dog i bröstcancer, hade två unga barn.
killar, dom har väl aldrig klarat av att vara underbara under en lång! period.
Du har verkligen gjort de... du har fått mig att tänka om, tänka för mycket, hoppats på nåt... gjort mig riktigt ledsen igen. Snälla sluta inte?
Ögat ser barnen kasta höst löv... Tankarna är någon helt annanstans. Tänker tillbaka på OM. Om han gjorde så.. Om jag bara inte var så jävla dum i huvet... Om hon ändå inte berättade... Om, om, om, om.......
Ordet torterar min hjärna och jag kan inte längre koncentrera mig. Jag vill bara bort får allt igen, bort och glömma allt.. Så som de var för bara nån månad sen.
Vill ha en värmande kram. Jag vill kunna gråta, visa känslor. Vill kunna sjunka ner på golvet och böla.. Om jag ändå bara kunde prata om allt jälva skit och bli förståd. Varför klarar jag inte av att vara mänsklig för? Varför kan jag inte bara göra allt jag vill? GE MIG MOD NÅGON!!!
Igår.. Jag är fortfadrande chockad... Igår fick jag ett sms av en kille jag inte pratat med på ett halv år typ.. Skrev rätt mycket med honom då... Tänker ge honom en ny chans men va fan, att han vill ge mig en ny chans :O *chockad*
Åh, som sagt, ta bort alla känslor och ge mig nya, som är lätta att tyda. Snälla ge mig bara nya!
