Ögat ser barnen kasta höst löv...
Tankarna är någon helt annanstans.
Tänker tillbaka på OM.
Om han gjorde så..
Om jag bara inte var så jävla dum i huvet...
Om hon ändå inte berättade...
Om, om, om, om.......

Ordet torterar min hjärna och jag kan inte längre koncentrera mig.
Jag vill bara bort får allt igen, bort och glömma allt..
Så som de var för bara nån månad sen.

Vill ha en värmande kram.
Jag vill kunna gråta, visa känslor.
Vill kunna sjunka ner på golvet och böla..
Om jag ändå bara kunde prata om allt jälva skit och bli förståd.
Varför klarar jag inte av att vara mänsklig för?
Varför kan jag inte bara göra allt jag vill?
GE MIG MOD NÅGON!!!