------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tårar, tårar, tårar.. Igår var ingen kul kväll. Mina föräldrar börja bli gamla och kliver upp flera gånger om nätterna så jag fick gråta tyst istället, jätte tyst *kväva ljuden*.
Eftersom det verkar vara en sån period i månaden så var jag ledsen över så mycket.. Tänkte tillbaka till etta, det bästa året av alla (första året av gymnasiet alltså) Allt var så lekande underbart på alla nivåer sen kommer jag och förstör allt. Okej, jag förstörde inte allt men nästan, det kändes som det iaf.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att fördjupa det hela men... Han, den absolut underbaraste personen på hela jorden (just då) fanns i mitt liv, lekande underbart (fin-konstigt-mysigt uttryck) och allt var så bra som det kunde bli! Jag fick känna mig som de flesta tjejer borde få känna sig, mycket mer än tillräcklig.
Den bästa klassen jag någonsin träffat, (just då) många underbara människor som helt plötsligt trädde fram i mitt liv, helt perfekt efter en rätt mörk högstadieperiod. Jag fick känna mig önskad och accepterad precis som alla personer borde få känna sig. Sen de andra åren ska vi inte gå in på.
Den ända som fick mig att klara mig igenom de sista åren var nog ändå min pojkvän, annars hade jag nog sjunkit till botten och vem vet hur det hade slutat.. Jag vet att man egentligen inte ska se tillbaka på saker och ting men igår blev en sån natt och en del tankar är fortfarande kvar..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Många av mina nätter ser ut så här, iaf de senaste fyra, fem. Nej som sagt, jag tycker inte om att vara ensam.. Jag borde verkligen se till att skaffa mig en sysselsättning.