Om det ändå var en bra sak..
Visst, jag börjar se framåt, framtiden.. Det är ju bra.
Dock är min irritation tillbaka, inte fullt lika bra.
Jag måste verkligen försöka aktivera mig med nåt, känna att jag kan gå ifrån när jag känner att det blir för mycket..
Fan för att det ska vara så kallt ute .___. Nu kan jag inte ta moppen till och från skolan.

Jag tror jag är så äckligt avundsjuk så att det finns inte! Önskar jag kunde sätta ord på varför (vilket jag kan i mitt huvud men...) Precis allt stör mig. Nej jag ska fan gå min väg nästa gång..

En annan sak jag tycker är väldigt jobbigt är när man får höra saker från andra istället för från den det som sa det först.. Speciellt när det är från en nära kompis.. (Ingen förstå men.. Skit samma)
Och det här med kompisar.. Nej, jag tror inte det finns längre.. Det är bara en "skolgrej" nåt som sällan finns när man känner att man behöver.. Men jag får faktiskt skylla mig själv!

Vad mer känner jag för att klaga över?
Nej det får räcka för tillfället.

---

Tänkte att Kent kanske kan lugna mig.. Låten "Nålens Öga" får mig att tänka på cancer, på döden, på min moster. Jag vet inte varför men det känns om om den påminner om allt som hände.

Det är skönt att tänka tillbaka, det är skönt att man faktiskt kommer ihåg allt. Mörkret ute, all tysthet, hissarna, gardinerna.. Ååh det är så mycket jag kommer ihåg! <3

Varfar känns det dumt att säga at man vill tilbaka? Tillbaka till det oskyldiga livet...
Nej, jag ska nu ha mina tankar för mig själv..