"Helvetet är tillbaka". Mina tankar är verkligen överallt och jag har varit skit deppig hela dagen. Jag har försökt dragit mig undan för att vara lite ensam utan att störas av vissa..
Nu när jag kom hem fundera jag på om det är skolan som gör att jag mår dåligt, för nu finns det nästan inga tankar kvar.
Jag kände att jag ville skriva av mig en massa men det känns som om det inte finns någonting kvar..

De senaste tre dagarna har iaf inte varit särskilt bra. Tänkt och funderat allt för mycket. Varit svartsjuk över ingenting och inte alls mått bra. Det känns inge bra när känslorna bara överrumplar(?) mig.

Nej alla tankar är verkligen helt borta.. Det får räcka så här för tillfället

---

Ja svartsjuk är jag, jämförmig med helt andra individer(?) gör jag också. Det gör mig ledsen. Jag ska inte intressera mig i hur andra vill leva sina liv tillsammans med andra.
Ibland önskar jag att jag vor som alla andra, jag vill ibland vara normal.

Det känns som om jag har så mycket i mitt bagage(?) sompåverkar mig så mycket.. Endel saker förstår jag mig inte ens på vilket förvirrar mig..

Under en rättlång tid har jag börjar fundera påom jag borde prata med typ en psykolog.. Men jag vet inte vem, hur när eller nåt..Känns ju dumt att nämna sånt här till mamma eller pappa. Dom tycker nog att jag ska prata med dom istället.. Men när jag inte ens vet vad som är fel eller vad det beror på att jag mår så här så underlättar det inte att prata med dom.
Jag kan inte ens prata med mina vänne romdet här, det är ingen  som förstår så hur kan dom då hjälpa? Plus att jag ältar(?) saker så mycket att det blir ett problem.

Det känns som att jag har traslat in mig i ett fiskenät och nu börjar det bli trångt och det börjar göra ont. Jag vet inte hur jag sta göra för att ta mig ur det och jag kan verkligen inte sluta röra på mig..