Jag är helt förvirrad, sen imorse för jag har ingen aning varför jag var ledsen, tårarna bara kom och jag kände mig så nere. Så fort jag försökte komma på vad det berodde på så var det helt tomt i mitt huvud.
Jag vet iaf att jag har fruktavsvärt stor ångest för skolan, jag får en konstigt obeskrivbar känsla när jag är hemma och alla tankar är helt okontrollerbara(?) vet inte ens om det är ett ord men..
Allt som nångång i mitt liv har varit jobbigt kommer tillbaka och jag har ingen koll på nåt av de GAAH!

Jag önskar att man för någon dag bara kunnde bara borta från denna värld, försvinna i musiken eller drömmarnas värld!

Ååh ja har haft så konstiga tankar.. Det har låtit som om ett papper revs sönder i mitt huvud sen försvann alla tankar.. det har känns som om någon har stått och tittat på mig.. jag har fått bilder i huvudet om hur en man haft en plastpåse över huvudet och skrikit men inga ljud (min kudde liknade mannen) Jag känner mig helt CP och borde låsas in ett litet tag DD:

---

Ännu en gång har jag bara legat på govlet och försvunnit in i taket, tänkt på att det är bara är jag som ser saker på väggar sån som jag stör mig och inte kan göra någonting åt.

Jag har funderat lite på vad jag ska göra under min praktik. Tror jag ska vara hemma och måla, bara vara hemma eller kanske vara på gula men utan att fia ska prata om vad hon tycker att man ska göra, det förstör bara ens tankegångar tycker jag.

---

Alltså.. Jag klarar inte av att vara upp i folk. Så fort pappa kom hem och fråga vad jag hade gjort idag så kände jag bara hur jag ville berätta att jag varit ledsen men jag visste att jag skulle bara börja gråta så jag sa inget.
Jag vågar inte prata med pappa om varför jag for hem idag. Varför ska det vara så svårt att prata med sin egen föräldrer att man har ångest över skolan, ångest för att komma hem? Jag tror det är svårt för att de inte förstår vad man menar och de tycker bara att man är konstig eller nåt. JAG VILL BLI FÖRSTÅDD men jag vill också förstå mig själv..

Jag är rädd för hur det kommer bli imorgon. Om jag bara kommer gråta helt okontrollerat då också? Om jag vill försvinna från alla vart ska jag gå då?
JAG HATAR NÄR DET BLIR SÅ HÄR!! Andra gången jag skitit i lektioner för att jag har varit ledsen
Kan ingen bara ta bort alla tankar? Jag vill inte behöva gråta så fort jag får för många tankar i mitt huvud.

När blev det så här jobbigt? Känns som om jag bara kommer vara ivägen och jobbig .__.