Eftersom jag är en sån person som mest skriver om känslor i min blogg så blir det inte så mycket skrivet just nu. Mina jobbiga känslor har i princip försvunnit och det känns som sagt skit konstigt.
Så fort jag tänker tillbaka på nåt som betytt nåt för mig så har den betydelsen nästan försvunnit. Ibland kan det vara jätte jobbigt, speciellt när jag har haft den tanken eller känslan i över två år.

Saker jag har tänkt på sen 7-8:an fram tills den 25 juni.
Mycket tankar kring döden kom väl i samma veva som min moster dog i cancer.
Min uppfattning kring killar var väl sisådär, jag sårade mig själv mer än gjorde mig glad..
Hur det här med kompisar fungerar, eftersom jag aldrig umgicks(?) med kompisar så mycket under mina första 12 år så var det här med vänner något helt nytt för mig. Jag tyckte det var väldigt svårt att förstå mig på hur olika man var beroende på om man var på skolan eller som "privat person".
Allt det här gjorde att jag hade svårt att lita på personer samtidigt som jag kunde säga saker som man annars skulle hållt tyst om.
Vad mer har jag tyckt varit jobbigt under de år som gått..
Mina föräldrar som har varit otroligt överbeskyddande och inte så förstående mot mig, jag har aldrig kunna prata om nåt med dom under två tre års tid (dock en förändring nu)..

Jag vet inte om det här är någon förklaring till varför jag varit som jag vart. Dock så känner jag att ett kapitel har stängts i mitt liv och det känns oerhört konstigt och fel. Jag kommer sakna allt som varit fast jag känner att jag måste blicka framåt..
Aja det är väl sånt som händer