Det är helt otroligt att det har gått hela tre år.
För mig känns inte dagarna, månaderna eller åren men alla minnen finns kvar och ibland kan det vara jobbigt.
Jag vill inte tänkta på hur hennes familj mår, hur min mamma,min andra moster och min mormor mår, för jag vet hur dåligt jag har mått av det här.
Det har hänt flera gånger att jag har gråtit när att jag har tänkt tillbaka. De sista dagarna, beskedet och dagarna efter..
Saker som inte borde påminna kan göra att jag tänkter på det.

Döden kan vara ett jobbigt samtalsämne. Förut hade jag inga som helst problem att säga vad jag tycker om det men nu, det har hänt något inom mig som gjort att jag har blivit mer och mer känslig. Jag kan tycka att det är jobbigt att se någon dö i filmer, vilket jag aldrig tyckt förut men som sagt, under de senaste månaderna har något hänt som gjort att jag är mer känslig. Vet inte om det är pga att jag har Simon nu, att jag är rädd att förlora honom.

Det är hemskt att få behöva vara med om en för tidig död, de säger jag bara <33

---

Det är jobbigt att se min mamma gråta, det är jätte jobbigt att höra när mamma pratar.
Allt känns verkligen skit jobbigt! Jag gråter jag med. Det är så jobbigt att tänkta på men ändå kan jag inte låta bli.
Allt som hänt efteråt.. ÅÅH JAG TYCKER INTE OM DET HÄR D ':
Jag vet inte vad jag ska skriva.. Det är så mycket som snurrar i huvudet nu..