Jag förstår inte, jag var relativt glad att jag inte har fått ont på så länge (gått typ 6 veckor) sen igår kväll närmare midnatt DÅ ska jag får ont igen och måste åka hem för att slippa vara jobbig mot min omgivning. För ja jag känner mig jobbig och i vägen samtidigt som jag vill ha någon nära mig som jag kan gråta mot och säga vad jag känner. Men igår ville jag bara vara ifred, gråta högt och låta mig kropp få ha sitt onda innan jag för en gångs skull försökte sova.

Efter typ fem sjukhus-besök och två lite större undersökningar i stan känns det här JÄVLIGT hopplöst. Ingenting fungerar och jag vet inte varför det fortfarade återkommer så jag kan inte göra någonting åt det.

Det läkare har rekomenderat.
 - Drick mer
 - ta c-vitamin (varje dag)
 - troka dig blablabla eller inte alls
Sen säger de att jag INTE ska dricka mer än normalt och INTE dricka c-vitamin för man kan få njursten eller nåt sånt om man dricker för mycket. Så det jag ska göra när jag får ont är alltså.... Ingenting, låta det gå över eller besöka en läkare. Men ska jag göra de varje gång? Om jag får ont en gång i veckan kan jag ju inte åka till sjukan varje gång.

Nu är jag så fruktansvärt less på min kropp, jag verkligen hatar den! Visst, folk säger att jag har en snygg eller vacker kropp. TA DEN, JAG VILL DÅ INTE HA DEN!
Jag fryser konstant, har alltid besvär med insidan av min kropp (mensvärk, urinvägarna m.m) känner nästan aldrig törst. Så om någon vill ha min kropp så var så god, jag byter gärna ut den för vem vill må så här hela sitt liv? Inte jag iaf och det känns som att det inte kommer ske så många förändringar framöver heller.

Visst folk kanske inte vill läsa sånt här, om hur folk tycker och mår men jag läser hellre sånt är än vad folk gjort under dagarna eller köpt under helgen.