Det finns så mycket som jag inte borde oroa mig för, sånt jag inte ska behöva tänka på men ändå gör jag det.
Jag blir sur, arg, ledsen och besviken på mig själv. Jag borde säga nåt, jag borde prata av mig hos någon som förstår och vet vad jag prata om, någon som kan berätta vad jag ska göra. Det känns rätt mycket i skolan, kan aldrig sluta tänka på hur jag mår både fysiskt och psykiskt, nära vänner... nej jag orkar inte.
Jag är rätt glad att jag inte ska vara på skolan imorgon men jag hoppas att jag inte missar något kul..
Så många känslor just nu, jag kan inte sortera eller kontrollera dem. Jag vill bara här ifrån, verkligen bort från alla igen men det känns så hemskt att tänka så igen. Fan också..
Jag orkar inte med det här egentligen men jag har bara mig själv att skylla, mitt sätt att vara och att jag aldrig kan låta bli.

Lite sömn kanske hjälper