Är det inte det ena så är det verkligen det andra.

Jag minns jag grät varje gång jag hade mens, nu har jag inte mensvärk.
Jag grät när jag hade mina värsta besvär med kisseriet, verkar vara över men jag vet inte.
Jag grät idag för att min mage är helt åt helvete. Den har inte varit bra sen jag kom hem till sverige. Jag kände att jag kommer inte klara av att gå till tandläkaren, gå på lucialunch eller stå ute i kylan och sjunga med klassen.
Jag är så arg, besviken och förvirrad över min kropp, den verkar aldrig någonsin vilja vara bra för mig. Det känns som om jag aldrig mått bra när det gäller min kropp.

Jag vill kunna vara som en normal person och kunna göra saker en normal person kan göra D: