Jag förstår inte, jag har ju fått som jag vill.
Varför är jag inte glad?
Han är inte sur på mig längre, vi pratar ibland..
Dock på hans termer men.

Så fort jag vill prata med honom så kan han inte.
Han har inte tid eller så.
De flesta vet att jag har svårt att prata i telefon, därför kan jag inte förstå att han säger nej när han får veta av mig att jag har tillräkligt med mod för att svara om han ringer.

Ibland blir jag så sur på honom när han inte vill och när jag kan.
(Eller hur man ska formulera sig)
Får bara en sån stor lust att ta bort honom igen men istället skickar jag t ex ett sms eller skriver med honom.
Så är det ofta för mig, jag vet inte varför, det bara är så.


Jag klarade verkligen inte av att gå till skolan idag.
Mamma förstår inget, hon vet inget heller. Det känns bäst så.
När hon hade gått ner och jag låg kvar i sängen kom tårarna.
Jag vet inte varför de bara kom!
Samma igår också.

Jag är lika glad som jag är ledsen.
Det känns som om nån bara kan trycka på en knapp förändras mina känslor.
Jag har aldrig känt så här.
Antingen har jag varit extremt glad eller ja glad över huvud taget. eller så är jag ledsen i typ 15 minuter sen går de över..
Nu kan jag vara ledsen i flera dagar.
Ibland vet jag inte ens varför, bara pga av vem. typ..

Åh det är så svårt att förklara varför.

Kanske kommer mer sen