På tre dagar har jag inte ätit tillräckligt som jag ska. Jag känner mig så svag. Jag orkar inte äta nåt, jag är inte hungrig och mat får mig att må illa. Ja, kalla mig sjuk, ni vill säkert säga åt mig att skaffa hjälp.. Men va fan lätt när man bor där man bor då? Jag är beroende av mina föräldrar, fast jag nu har moppe .___.
För att jag ska kunna få hjälp må jag in till stan. Och de är inte direkt 100 meter bort, de är 1 timme och 20 min bilfärd.

Såg i går kort på mig själv. Fan, jag är smal. Men jag trodde fan inte jag var såå smal. När jag ser mig själv i spegeln ser jag normal smal ut, på de där korten jag såg igår... Helvete. Jag ser nästan tunn ut..
Visst, jag vill vara smal, säg nån som inte vill vara de. Vissa gånger har jag vilja vare smalare än vad jag är. Men sen igår... Shit, jag kanske ska börja fundera på att äta mer? Men jag orkar inte, jag har ingen kraft eller ork att gå ner och öppna kylskopet och ta nåt att äta. Orkar inte ens ta en kaka. Visst jag orkar ta nåt när någon säger åt mig..

Fan, jag vill inte vara så här. Varför ska de hela tiden vara nå fel på mig? Varför hatar jag mig själv så mycket som jag gör? Varför kan jag inte ha ett normalt liv. T ex, kunna få förkylning, ha huvudvärk nångång ibland, men inte de. Visst, endel kanske tycker att de är bra att inte vara sjuk så ofta, men när jag väl får nåt som jag tycker är hemsk är de som 7 svåra år och jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Jag är klen.

Alltså, vem fan orkar egentligen bry sig i de här? Vem vill veta mina bekymmer, visst jag skriver för att skriva av mig och inte bära på allt de här. Jag har typ ingen jag kan prata med fysiskt. För t ex när jag nämner för mamma att jag har ont nånstans och jag kan då känna hur tårarna är på väg, bryr hon sig inte, känns det som iaf.
Det är bara jobbigt att skriva om de direkt till nån också. Därför väljer jag att skriva det så här. Då kan folk själva välja om de vill läsa eller inte...
Blee. Hatar