Kanske dax att skriva lite här igen.
Jag har haft min lilla semester nu. Jag har varit i Sundsvall och shoppat en hel del, sen åkte vi till lyckslele på spa. Hel okej måste jag säga!
I fredags åkte jag till Simon för att vara här när han fyllde 20. Han fick några presenter av mig :ö
Annars har det inte hänt så mycket. Åkter mest troligt upp till Gäddede på fredag och är med Emelie :D Det kommer bli kul :D
-------------------------------
Fortfarande orolig över Krille faktiskt. Hade en mardröm som fick mig att tänka på honom och hur det är där nere.. Jag drömde att en buss sprängdes och att en pojke sprang därifrån, sen träffade pojken en man som sa att det är inte över än, det kommer mer. Pojken ringde sin bror men det var upptaget. Lite jobbigt när jag vaknade. Aja jag Hoppas det inte har hänt något <3
Jag har fått tillbaka känningarna av urinvägsinfektion. Några gånger på jobbet har jag också känt av det. Det känns ju kul nu när jag och familjen ska åka på semester =shoppa och spa för min del (Y)
Pappa fyller iaf år idag, händer väl inget speciellt. Om en vecka fyller Simon 20! Måste köpa nåt spännande =D
Jag vet inte hur många det är som har läst i tidningen eller tittat på nyheterna sen senaste tiden men det har hänt saker i Afghanistan. Krille var med i de som hände i norra Afghanistan men han mår fysiskt bra iaf. Vet inte vad som försegår i hans huvud...
Det är klart att man är orolig över det som hänt eftersom det kommer kanske hända nåt liknande igen, det är ju ändå val där om nån månad... Jag vet faktiskt inte vad jag tycker och tänker om det där. Jag har kanske inte hunnit låtit det smält än.
Igår pratade jag mamma och pappa om det och när mamma berättade vad krille hade sagt till henne fick jag en klump i magen. Jag måste säga att jag är glad att jag inte hörde hans röst, då hade jag nog börja gråta.
Nej, det är faktiskt jobbigt att tänka på att han är på ett sånt riskfyllt ställe. Jag hoppas verkligen inte att något allvarligt händer, jag vet inte vad som skulle hända men mig då.. Fan för att vara så känslig men det är väl naturligt.
Älskar dig bror <3
På ett år har jag gått upp ca fem kilo och nu säger mamma att jag har blivit tjock för att jag inte får på mig ett par byxor jag använt förut. JAA! VAD GLAD JAG BLIR! Det är ju ändå bara fem kilo..
Mycket annat har också hänt som kanske inte fått mig att må så bra men jag får faktiskt skylla mig själv den här gången.. Att jag aldrig tänker mig för ._. Aja jag ska glömma och bättra mig
Två dagar kvar på jobbet sen har jag äntligen sommarlov! Hurra! Vi får se vad som händer under min lilla semester vecka med familjen, jag röstar på massage (eller liknande) och shopping men det lät som att mina föräldrar ville fiska :/
Puss och hej :Ö
Jag förstår inte hur jag kan ha så svårt att ringa till folk. Jag vill ut ikväll men jag vågar inte ringa till nån och kolla om dom ska ut.. Jag blir ledsen pga det. Jag hatar när det blir så här! Det är alldeles för ofta som det blir så här. Fan!
Jag vill bara gå och sova bort hela den här kvällen så jag slipper tänka på det. Visst, jag hade trevligt igår men jag vi ha kul fler dagar.
Jag blir så ledsen på allting just nu. Låt mig fly från denna värld! .___.
Jag orkar inte längre.. igen
Det är över nu.
Jag älskar dig Mimmi <33
Hela veckan har jag varit lite orolig för Mimmi men igår blev jag rädd och jag är fortfarande det..
Sen elva har jag ringt den ända veterinär vi verkar ha här i ström utan att komma fram en ända gång.
Efter ett bestämde jag mig för att åka in till ström och prata med dom i stället och nu har jag fått en tid för en undersökning av Mimmi.
Jag hoppas bara att hon inte blir sämre eller dör..
Så, är det någon med körkort som jag köra mig och mimmi till ström imorgon vid halv nio? Det vore helt underbart i så fall!! Hör av er!
Ååh all den här väntan tills imorgon är så lång.. Det är jobbigt att gå till buren och se om hon vill ha vatten när hon bara ligger och knappt rör på sig, och om hon rör på sig så vinglar hon bara..
Jag är säker på att hon kommer dö snart men jag vill ändå att hon ska leva tills imorgon så att hon kanske kan dö smärtfritt.. Det är så länge till halv nio imorgon! Jag vill att det ska vara imorgon nu så att man slipper se hene så här DD:
Det här får mig bara att tänka på min moster, att man bara sitter och väntar på att hon ska dö.. Rätt hemskt att tänka så men det är sant. Man ser att hon blir sämre och det finns inget man kan göra åt det och det som finns att göra har man redan gjort.. Jag hatar det här!
Det kanske är bättre att låta henne dö nu än att vänta tills imorogn? Ååh Jag hoppas bara att det inte ska bli som med min vita kanin, massa dödsryck in i saker..Nej fy! Jag hoppas bara att hon överlever tills imorgon så att man kanske kan ta en spruta och låta henne somna in..
Ååh vad jobbigt det här är!! D':
Mimmi är en grå hermelin-kanin (tror rasen heter nåt sånt).
Hon fyllde nio år den sjunde Juni, precis samma dag som min mamma.
Det var egenltigen min bror som ägde henne först men när min albino vädur dog så tror jag att jag fick hjälpa till att ta hand om Mimmi.
Som liten råkade hon bli jagad av nån av oss syskon och blev livrädd och skrek, efter det blev hon lättskrämd och otroligt skygg, hon var absolut inte rädd för att rivas eller bitas heller.
Jag fick en ny liten svart kanin av mina kusiner som vi trodde vi kunde ha tillsammans med Mimmi men icke, efter kanske två veckor var den lilla svarta kaninen död. Efter det fick hon ett nytt namn av mina kusiner, "mördar Mimmi" men jag tycker om henne lika mycket ändå.
Efter några år så hade jag och en gammal klasskompis till mig pratat ihop oss om att vi skulle para Mimmi tillsammans med min kompis kanin och det gjorde vi. Fyra veckor senare så fick hon sina ungar, dock så dog några av hennes barn men tre stycken klarade sig bra. När dom blev tillräckligt stora gav vi bort två hanar men honan behöll vi. Under den vintern så dog Mimmis barn, mest troligt av att hon inte fick vatten (vi tror att mimmi hann dricka vattnet innan det frös och att den lilla ungen inte hann få något vatten). Men Mimmis liv har fortsatt ändå.
Hennes personlighet har inte förändrats mycket under de här nio åren, hon var fortfarande skygg och vaksam på allt. Minsta rörelse så sprang hon och gömde sig.
Tills i helgen..
Jag var iofs inte hemma i helgen men när jag kom hem så var hon som en helt annan kanin, inga snabba reflexer, inte lika sugen på att äta eller springa omkring om man gick ut med henne. Plus att jag märkte att hennes ena öga inte var som det skulle, massa ögongrejs (vet inte vad jag ska kalla det) och hon hade det inte lika öppet som det andra.
Och idag blev jag verkligen rädd. Jag tänkte att jag skulle ta ut henne på en liten promenad men hon sprang knappt, hon bara lade sig ner och brydde sig inte om nåt och sen när jag skulle ta in henne så reagerade hon knappt at jag tog tag i henne och så har hon ALDRIG varit förut! Jag gick in till pappa och berättade vad som hänt och hur jag kände..
Jag vart jätte ledsen, jag vill inte att min kanin ska dö. Hon har bott på våran gård i 9 år!
Så nu sitter jag och funderar på hur jag vill göra, om vi ska se till att ta bort henne eller om jag ska ringa någon veterinär och se vad dom tycker..
Jag är så rädd!
Jag kan erkänna att jag var väldigt pepp inför den här dagen, hade fjärilar i magen och allt..
Det slutade med att jag grät och det var inte för att jag kommer sakna min klass, snarare tvärtom.
Att se deras glädje, alla deras vänner tillsammans, göra roliga saker tillsammans.. Jag ser saker som ingen annan ser, inte på samma sätt. Ingen förstår mig när jag säger att jag är avundsjuk på dom.. Aja
Hur kan en lärare inte förstå att man skolkat för att man mått dåligt? Hur kan en vuxen människa säga att det inte är en dålig anledning? Jag blir så jävla arg och leden!
Den här sommaren kommer vara den sämsta någonsin!!
Hur kan ens egna föräldrer inte förstå när man mår dåligt? Man gråter framför denne och berättar att man inte klarade av att fika och umgås med klassen och att man känt sig stressad i skolan, och de ända han säger är "Du får planera bättre"..
"Ja men tack så jävla mycket för ditt stöd! Jag älskar dig <3" Nej inte riktigt.
Visst jag har varit ledsen de gånger jag haft dålig planering och så men ändå! Känns som om man måste visa hur dåligt man mår för att göra sig förstådd hos vuxna..
Nej jag är så jävla less på allt just nu! Och skit stressad är jag också..
Ska försöka plugga in i det sista innan jag flyr hem till Rossön <3
Jag känner mig helt tom innuti även fast jag vet att jag inte mår så bra. Jag känner mig sårad och arg men ändå vill jag inte gråta ut min frustration just för att jag känner mig så tom. Det är inte nåt jag vill prata om eftersom jag vet att jag får skylla mig själv, det var helt mitt egna val och det var något som jag trodde skulle bli bra men det blev helt fel. Imorse t ex jag hade typ 10 minuter, en kvart innan bussen skulle gå så passade jag på att sätta mig vid datorn.. Fick världens konstigaste känsla inom mig, jag fällde typ en tår sen blev jag helt inåtvänd och tom igen. Sen brast det väl igen när jag kom på skolan i typ en kvart den var jag helt tom igen.
Jag vill kunna berätta min frustration om vad som pågår till honom men antagligen vill han inte höra. Jag är så förvirrad..
Aja vi får se vad som händer, mest troligt ingenting...
Man ska verkligen inte hoppas för mycket. Vad har jag nu gjort för fel?
Jag vill så gärna veta..
Fan.
Min hals börjar smått tjockna
Jag har väl sex rester och jag vill verkligen inte göra dom. Jag vet att det vara är en vecka kvar men jag orkar verkligen inte stressa mig igenom allihop. Jag måste ha en enorm paus innan jag kan göra dom.
Gissar på att jag kommer få två eller tre IG'n, mina föräldrar kommer vara SÅÅ nöjda eftersom dom tycker att jag har förbättrats så mycket. Jag vill inte höra något mer..
Som jag skrev först.
Jag vill så gärna veta saker. Jag vill veta vad som pågår, jag vill säkert höra saker jag inte borde, inte kommer höra. Jag vill verkligen att det ska var som förut skippa vissa delar, låta det vara som sen sommaren/hösten i ettan. Jag behöver det.
Min inställning till det som hänt har jag inte ändrat eller varför jag är så tvär när det kommer till honom.. Det är många som har fått barn som jag känner, varför har jag inte samma intställning till dom?
Jag vill inte ha något svar på det..
Ååh! Det är så jobbigt! Jag är allt för tankspridd.. Jag vet inte vad jag vill längre och jag blir så... frustrerad! GRR!! Bajs...
Crap, crap, crap, crap, crap..
Lyssnar på Tiger Lou <3
Orkar inte skriva de få konstiga tankar som finns i mitt huvud just nu..
Jag vill kunna sluta tänka, alltid vara glad.
Kan behöva lite hjälp känns det som, för jag är så förvirrad och jag vill inte säga fel saker. Jag vill inte förstöra något underbart. Jag hoppas att det ska vara en fas, något som går över men jag är tveksam och det är så jobbigt och det tär inte bara på mig.. Jag vill bara att det ska vara över! Känner mig så kluven. Det är jobbigt när man säger endel saker och det känns fel inom mig. Jag vill inte att det ska kännas fel eller konstigt på något vis!
Skolkade typ alla lektioner idag. Jag orkade inte gå på lekonerna och det är jobbigt att vara tillsammans med klassen. Jag vet att det bara är tre veckor kvar och att jag borde stå ut men jag gör inte det. Det är jobbigt att se dom, får fortfarande ont i magen av att vara tillsammans med dom.
Jag vet inte vem jag ska prata med om mina problem nu heller för alla är så lycklig och jag vill inte tynga ner någon med mina problem. Bajs..
Somnade väl halv tre i natt. Massa tankar, massa hemska ord.. Nej fy jag vill inte att det ska vara sant.. Jag kommer inte klara av det.. ;__;
Mitt huvud har varit någon helt annanstans idag.. Mest troligt resten av veckan också.
Jag ska vara precis som alla andra och klaga på folk i min blogg utan att säga det direkt till dom för jag har hört att det är den nya coola grejjen!
Nej fy, det är allt för mycket skit snack i folks bloggar. Om dom står för sin åsikt, varför inte säga det till personen? Jag försöker iaf vara så ärlig jag bara kan vara.
Och åter igen, jag klarar verkligen inte av min klass.. Plus att det är tusen andra saker som också händer i mitt liv just nu som gör mig OTROLIGT känslig! Idag har jag t ex gråtit tre gånger vid tre olika tillfällen. Jag grät igår, i torsdags och i tisdags också och för mig är det inte särskilt vanligt.
Har svårt att veta vad det är jag är ledsen för också eftersom jag tycker det är så mycket.
Min bror ringde mig strax innan han tog flyget till huvudstaden för att sedan ta nästa flyg. Och det var ju jätte snällt att han ringde och så men det blev så fruktansvärt jobbigt, jag var tvungen att ringa simon för att få tröst. Det var verkligen jätte jobbigt. Jag grät ganska länge. När jag inte grät längre och tänkte gå tillbaka till min lektion så kom tårarna ännu en gång. Det var lite jobbigt. Men jag samlade mig och gick dit men jag kunde verkligen inte gå in. Bad simon hämta fia så jag iaf kunde berätta för henne vad som händer och så. Nej usch, jag vill helst inte tänka på det just nu.
Jag vill vara stark, jag vill inte att någon som lägger en ytlig kommentar ska komma åt mig på det sättet. Jag försöker stå på mig och låtsas som ingenting, men de gånger någon säger något dåligt eller negativt om/till mig kan jag stå på mig ett tag men i slutänden gråter jag. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit innan jag ska till att sova. Ibland skyller jag på hormonerna men ibland vet jag inte vad jag ska tro. DURR. Jag vill kunna vara stöddig och stå upp för mig själv men jag suger åt mig att som en svamp. De positiva finns ibland inte, inte i min värld. Ibland tror jag att jag behöver mycket mer positiva kommentarer för att det ska jämna ut sig med de få negativa. Ååh, lär mig vara stark
Som jag sagt någon gång förut så tycker jag inte om att drömma om saker jag hellst vill glömma.
T ex igår, jag somnade innan middagen vilket resulterade till att jag kommer ihåg drömmen.
Att se honom tillsammans med henne och barnvagnen fick mig bara att må dåligt, gick därifrån och hamna i ett hus under jorden som liknade vårat andra hus. Massa bråk och tjafs och det slutade att någon förlamade mig och brände ihjäl mig. Ja men det känns ju bra!
Bilden av dom är fortfarande kvar i mitt huvud.. Jag funderar fortfarande om du nångång tänker på mig? Om du saknar mig som du sa att du skulle göra.. Det känns som om det knappt går en dag utan att jag känner mig nere. Det är så mycket som händer nu och jag saknar dig. Jag vill berätta vad det är som pågår men jag kan inte. Jag ska vara duktig och försöka glömma, glömma allt bra, glömma alla tårar, glömma alla hatiska känslor, glömma bort.
Att det ska vara så jävla svårt! Jag skrev med dig i knappt ett år, jag kan inte glömma dig. Men ingen var som dig, ingen kan vara sig dig heller.
Jag vill bara kunna glömma allt nu
Jag gillar när tjejer/killar lägger ut bilder på sig själva/sina tjejer som visar lite väl mycket hud=bröst också kommenterar någon t ex bröst! också blir dom jätte arga! Jag menar, det är ju sant, det är ju det man ser och det är det man tittar på och egentligen vet dom om det också. Jag förstår inte varför dom blir så arg/irriterade? Den som tagit bilden vill antagligen att man ska titta på deras bröst så varför hettar dom så himla mycket? Sen är det bara kul att jävlas och/eller se reaktionen om man kommenterar något sånt där.
Alltså jag klarar inte av att titta på galor som handlar om att samla in pengar till barn i fattiga länder. Jag börjar bara gråta, inget för-stadie, typ gråten i halsen eller svider i ögonen utan jag får ett minne från min moster sen vill jag bara gråta på en gång, ingen förvarning eller nåt.
Jag kan ta ett exempel, en av barnen berättar om hur dens mamma som dog 06 eller 07 berättade att den inte skulle sluta skolan och skulle lyssna på farmorn/mormorn. Jag började tänka på hur det måste ha varit för mina kusiner när deras mamma dog. Hur det var i sjukhusrummet när hon gick bort.. Jag kommer aldrig glömma bort det. Ååh jag saknar henne.
En annan grej dom pratade om på den där galan som jag inte kollade på hela tiden. Mikael Persbrandt var och träffade ett barn från Afganistan. Hans pappa hade trampat på en landmina och jag kommer inte ihåg vad som hände med hans mamma. Min bror ska snart iväg. Även fast jag tror det kommer vara lugnt och säkert och att det kanske inte kommer hända nåt men.. Ååh jag är lite små orolig..
Bajs för galor
Det går ju bra så länge ingen ser eller vet
En sak jag måste göra är att sluta äta godis. En sak jag borde göra är att börja ut och gå om dagarna.
Jag längtar tills sommaren, inte bara för solen och värmen utan för att få vara helt ensam om dagarna. Inga föräldrar som säger åt en att man ska göra saker. Får väl se hur den här sommaren blir, om det blir någe jobb eller om pappa kommer vara arbetslös då också DD:
Det vore skit tråkigt.
Ni får tvinga mig ut om jag sitter vid datorn när det är soligt ute. Jag måste verkligen ut och göra någonting annat än att sitta framför datorn hela sommaren. Mitt sista sommarlov. Huvva! Jag vill inte sluta skolan än. Mamma kommer bara tjata ännu mer om att jag måste ska jobb. Jag måste flytta bort från mina föräldrar...
Jag tycker inte om att vara övergiven.. Min hjärna gör så att jag ibland känner mig så. Men ja jag vet inte. Jag saknar den gamla tiden då man inte hade så höga tankar om dom omkring sig. Det var som det var. Nu märker man på en gång om man börjar glida ifrån sina vänner. Jag har känt det ett tag nu. Men ja det blir väl så.. Det är inte lika kul att ha lektioner med klassen längre, inte ens ha rast med klassen.. Jag vill inte glida ifrån nån av er nu när jag väl börjar känna att jag faktiskt är någon... Och ja mitt självförtroende har växt otroligt mycket sen åttan-nian fram till nu. Det var underbart.. Men det gör ont i mig när man inte riktigt vet vart man har alla, det varierar så mycket dag till dag. Men det kanske bara är jag som känner så.
Aja.. Det går väl inte att ändra på..
Tydligen åker vi till stugan på onsdag eller torsdag.. Känns som om vi bara skjuter upp det och att det aldrig kommer bli av.. Jag vill inte längre åka dit.. Bajs
Helgen var helt okej. Massa tv tittande,mys och vi var till och med ute och gick .Det är ju bra <3
Sitter och lyssnar på José Gonzalez. Underbar lugn musik dock tankspridd musik för min del.
Massa tankar flyger som vanligt omkring i mitt huvud. Jag längtar tills det blir sommar och den här sommaren måste jag aktivera mig med något. Ut och röra på mig, lyssna på underbar sommar musik och bara ta det lugnt. Jag ska försöka sluta sitta vid datorn så himla mycket i sommar också.. Mina vänner, hitta på saker med mig i sommar så jag inte bara sitter hemma och slappar <3
Jag vet inte om jag ska tro på det här med att man mår mycket bättre om man är ute och går. Jag känner av att jag börjar få ganska mycket ångest över små saker och det är fruktansvärt jobbigt. Lika så mina andra besvär.
Jag ska iofs till ungdomsmottagningen på torsdag och prata ännu mer om vad som händer. Det blir nog det sista jag gör när det gäller "urinvägsinfektionerna". Det börjar ju faktiskt gå över fast jag har känningar nästan varje dag.
Jag förstår fortfarande inte varför jag inte kan släppa vissa saker, varför jag inte kan sluta tänka på det. Är det för att jag tänker för mycket på det? Borde jag prata med någon om allt? Någon som verkligen lyssnar som inte kan lägga någon känslomässigt i sakerna.
Jag känner mig oförstådd(?) av alla. Jag vet att jag upprepar mig men.. Esch.
Jag är väl för feg, det är väl det. Rädd och feg för att våga öppna mig för någon. Rädd för reaktioner från vissa håll, rädd för att ingen ska verkligen lyssna och förstå vad det är jag känner från andra håll.
Hade en dröm om att fly för ett tag sen. Det var soligt, grönt och inga bilar. Ingen asfalt(?). Det var en underbar känsla att bara springa/cykla/gå på vägen utan att veta vad som skulle komma upp bakom nästa krön. Ååh. Just nu är det mitt drömställe. Ett ställe man kan vara på och bara vara sig själv, en värld utan speglar eller tv, inga tidningar heller. Jag vill kunna känna mig fri. Inte behöva tänka på hur jag ser ut, vad jag har på mig. Inte ha några som helst krav utan bara leva. Ååh kunna fiska på en brygga i sommar-solen bada fötterna i vattnet..
Jag vill inte behöva jobba eller betala skatt, jag vill inte behöva tänka på alla krav som snart kommer. Alla jobbiga ord som mina föräldrar kommer välla ur sig.
Jag vill att mitt drömmställe ska vara på riktigt <3
