Jag vill kunna sluta tänka, alltid vara glad.
Kan behöva lite hjälp känns det som, för jag är så förvirrad och jag vill inte säga fel saker. Jag vill inte förstöra något underbart. Jag hoppas att det ska vara en fas, något som går över men jag är tveksam och det är så jobbigt och det tär inte bara på mig.. Jag vill bara att det ska vara över! Känner mig så kluven. Det är jobbigt när man säger endel saker och det känns fel inom mig. Jag vill inte att det ska kännas fel eller konstigt på något vis!

Skolkade typ alla lektioner idag. Jag orkade inte gå på lekonerna och det är jobbigt att vara tillsammans med klassen. Jag vet att det bara är tre veckor kvar och att jag borde stå ut men jag gör inte det. Det är jobbigt att se dom, får fortfarande ont i magen av att vara tillsammans med dom.
Jag vet inte vem jag ska prata med om mina problem nu heller för alla är så lycklig och jag vill inte tynga ner någon med mina problem. Bajs..