Jag vill vara stark, jag vill inte att någon som lägger en ytlig kommentar ska komma åt mig på det sättet. Jag försöker stå på mig och låtsas som ingenting, men de gånger någon säger något dåligt eller negativt om/till mig kan jag stå på mig ett tag men i slutänden gråter jag. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit innan jag ska till att sova. Ibland skyller jag på hormonerna men ibland vet jag inte vad jag ska tro. DURR. Jag vill kunna vara stöddig och stå upp för mig själv men jag suger åt mig att som en svamp. De positiva finns ibland inte, inte i min värld. Ibland tror jag att jag behöver mycket mer positiva kommentarer för att det ska jämna ut sig med de få negativa. Ååh, lär mig vara stark