Alltså jag klarar inte av att titta på galor som handlar om att samla in pengar till barn i fattiga länder. Jag börjar bara gråta, inget för-stadie, typ gråten i halsen eller svider i ögonen utan jag får ett minne från min moster sen vill jag bara gråta på en gång, ingen förvarning eller nåt.
Jag kan ta ett exempel, en av barnen berättar om hur dens mamma som dog 06 eller 07 berättade att den inte skulle sluta skolan och skulle lyssna på farmorn/mormorn. Jag började tänka på hur det måste ha varit för mina kusiner när deras mamma dog. Hur det var i sjukhusrummet när hon gick bort.. Jag kommer aldrig glömma bort det. Ååh jag saknar henne.

En annan grej dom pratade om på den där galan som jag inte kollade på hela tiden. Mikael Persbrandt var och träffade ett barn från Afganistan. Hans pappa hade trampat på en landmina och jag kommer inte ihåg vad som hände med hans mamma. Min bror ska snart iväg. Även fast jag tror det kommer vara lugnt och säkert och att det kanske inte kommer hända nåt men.. Ååh jag är lite små orolig..

Bajs för galor