Crap, crap, crap, crap, crap..
Lyssnar på Tiger Lou <3
Orkar inte skriva de få konstiga tankar som finns i mitt huvud just nu..
Jag vill kunna sluta tänka, alltid vara glad.
Kan behöva lite hjälp känns det som, för jag är så förvirrad och jag vill inte säga fel saker. Jag vill inte förstöra något underbart. Jag hoppas att det ska vara en fas, något som går över men jag är tveksam och det är så jobbigt och det tär inte bara på mig.. Jag vill bara att det ska vara över! Känner mig så kluven. Det är jobbigt när man säger endel saker och det känns fel inom mig. Jag vill inte att det ska kännas fel eller konstigt på något vis!
Skolkade typ alla lektioner idag. Jag orkade inte gå på lekonerna och det är jobbigt att vara tillsammans med klassen. Jag vet att det bara är tre veckor kvar och att jag borde stå ut men jag gör inte det. Det är jobbigt att se dom, får fortfarande ont i magen av att vara tillsammans med dom.
Jag vet inte vem jag ska prata med om mina problem nu heller för alla är så lycklig och jag vill inte tynga ner någon med mina problem. Bajs..
Somnade väl halv tre i natt. Massa tankar, massa hemska ord.. Nej fy jag vill inte att det ska vara sant.. Jag kommer inte klara av det.. ;__;
Mitt huvud har varit någon helt annanstans idag.. Mest troligt resten av veckan också.
Jag ska vara precis som alla andra och klaga på folk i min blogg utan att säga det direkt till dom för jag har hört att det är den nya coola grejjen!
Nej fy, det är allt för mycket skit snack i folks bloggar. Om dom står för sin åsikt, varför inte säga det till personen? Jag försöker iaf vara så ärlig jag bara kan vara.
Och åter igen, jag klarar verkligen inte av min klass.. Plus att det är tusen andra saker som också händer i mitt liv just nu som gör mig OTROLIGT känslig! Idag har jag t ex gråtit tre gånger vid tre olika tillfällen. Jag grät igår, i torsdags och i tisdags också och för mig är det inte särskilt vanligt.
Har svårt att veta vad det är jag är ledsen för också eftersom jag tycker det är så mycket.
Min bror ringde mig strax innan han tog flyget till huvudstaden för att sedan ta nästa flyg. Och det var ju jätte snällt att han ringde och så men det blev så fruktansvärt jobbigt, jag var tvungen att ringa simon för att få tröst. Det var verkligen jätte jobbigt. Jag grät ganska länge. När jag inte grät längre och tänkte gå tillbaka till min lektion så kom tårarna ännu en gång. Det var lite jobbigt. Men jag samlade mig och gick dit men jag kunde verkligen inte gå in. Bad simon hämta fia så jag iaf kunde berätta för henne vad som händer och så. Nej usch, jag vill helst inte tänka på det just nu.
Jag vill vara stark, jag vill inte att någon som lägger en ytlig kommentar ska komma åt mig på det sättet. Jag försöker stå på mig och låtsas som ingenting, men de gånger någon säger något dåligt eller negativt om/till mig kan jag stå på mig ett tag men i slutänden gråter jag. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit innan jag ska till att sova. Ibland skyller jag på hormonerna men ibland vet jag inte vad jag ska tro. DURR. Jag vill kunna vara stöddig och stå upp för mig själv men jag suger åt mig att som en svamp. De positiva finns ibland inte, inte i min värld. Ibland tror jag att jag behöver mycket mer positiva kommentarer för att det ska jämna ut sig med de få negativa. Ååh, lär mig vara stark
Som jag sagt någon gång förut så tycker jag inte om att drömma om saker jag hellst vill glömma.
T ex igår, jag somnade innan middagen vilket resulterade till att jag kommer ihåg drömmen.
Att se honom tillsammans med henne och barnvagnen fick mig bara att må dåligt, gick därifrån och hamna i ett hus under jorden som liknade vårat andra hus. Massa bråk och tjafs och det slutade att någon förlamade mig och brände ihjäl mig. Ja men det känns ju bra!
Bilden av dom är fortfarande kvar i mitt huvud.. Jag funderar fortfarande om du nångång tänker på mig? Om du saknar mig som du sa att du skulle göra.. Det känns som om det knappt går en dag utan att jag känner mig nere. Det är så mycket som händer nu och jag saknar dig. Jag vill berätta vad det är som pågår men jag kan inte. Jag ska vara duktig och försöka glömma, glömma allt bra, glömma alla tårar, glömma alla hatiska känslor, glömma bort.
Att det ska vara så jävla svårt! Jag skrev med dig i knappt ett år, jag kan inte glömma dig. Men ingen var som dig, ingen kan vara sig dig heller.
Jag vill bara kunna glömma allt nu
Jag gillar när tjejer/killar lägger ut bilder på sig själva/sina tjejer som visar lite väl mycket hud=bröst också kommenterar någon t ex bröst! också blir dom jätte arga! Jag menar, det är ju sant, det är ju det man ser och det är det man tittar på och egentligen vet dom om det också. Jag förstår inte varför dom blir så arg/irriterade? Den som tagit bilden vill antagligen att man ska titta på deras bröst så varför hettar dom så himla mycket? Sen är det bara kul att jävlas och/eller se reaktionen om man kommenterar något sånt där.
Alltså jag klarar inte av att titta på galor som handlar om att samla in pengar till barn i fattiga länder. Jag börjar bara gråta, inget för-stadie, typ gråten i halsen eller svider i ögonen utan jag får ett minne från min moster sen vill jag bara gråta på en gång, ingen förvarning eller nåt.
Jag kan ta ett exempel, en av barnen berättar om hur dens mamma som dog 06 eller 07 berättade att den inte skulle sluta skolan och skulle lyssna på farmorn/mormorn. Jag började tänka på hur det måste ha varit för mina kusiner när deras mamma dog. Hur det var i sjukhusrummet när hon gick bort.. Jag kommer aldrig glömma bort det. Ååh jag saknar henne.
En annan grej dom pratade om på den där galan som jag inte kollade på hela tiden. Mikael Persbrandt var och träffade ett barn från Afganistan. Hans pappa hade trampat på en landmina och jag kommer inte ihåg vad som hände med hans mamma. Min bror ska snart iväg. Även fast jag tror det kommer vara lugnt och säkert och att det kanske inte kommer hända nåt men.. Ååh jag är lite små orolig..
Bajs för galor
