Förlåt att jag bara stack så där i går... Men jag var så nära att grina inför er. Så fort jag satte mig på moppen, grina jag. Hela vägen hem. Smärtan gjorde så jälva ont.. Har blåmärken på mina ben för att jag ville vilseleda smärtan men tydligen funka det inte.. Så mina lår har fått blåmärken för att jag fick så ont. Ja jag vet att ni sa att jag skulle ta mer medecin men de funkar inte.. De var inte sån smärta. Jag ville inte säga hela sanningen till er. Ni skulle ändå inte förstå vad jag mena.

De jag kände igår var som 7 svåra år (enligt mamma som fick höra allt gråtande och skrikande)
Tänk er att ni har urinvägsinflammation (eller vad de heter) fast gånger 10 och inget hjälper och de inte försvinner, förns en timme senare... Men den där timmen kändes som 3. Alltså mamma fick ringa sjukvårdsupplysningen (hon orkade väl inte höra på allt min skrikande) för att kolla vad man kunde göra åt saken. Man kunde göra vissa saker, prova de och de gick inte. Provade en sista sak och de funka.. Kunde dock inte sovna förns klockan närma sig ett nångång.

De var därför jag for hem så snabbt. Ville inte att ni skulle få se mig så där. Förlåt, men nu vet ni iaf.