MeNotReal

Annars så sitter jag och funderar på att jag inte har fått min bussbiljett till stan som jag ska använda mig av imorgon. Eller ja hade tänkt använda iaf. Usch, jag är lite nervös över mitt samtal imorgon, kommer ta med mitt brev som jag antagligen kommer läsa upp för henne. Jag tycker inte om tankarna, känslorna. Det gör mig ledsen i själen, ledsen ända ut till tårarna.

Ändå är det skönt att få uttrycka sig, säga vad det är man känner och tänker och veta att hon inte dömmer mig utan bara lyssnar utan att veta vilka det är man pratar om. En rätt skön känsla.

Nu kan jag absolut inte sluta tänka tillbaka.

Det får räcka så länge!