Det går ju bra så länge ingen ser eller vet
En sak jag måste göra är att sluta äta godis. En sak jag borde göra är att börja ut och gå om dagarna.
Jag längtar tills sommaren, inte bara för solen och värmen utan för att få vara helt ensam om dagarna. Inga föräldrar som säger åt en att man ska göra saker. Får väl se hur den här sommaren blir, om det blir någe jobb eller om pappa kommer vara arbetslös då också DD:
Det vore skit tråkigt.
Ni får tvinga mig ut om jag sitter vid datorn när det är soligt ute. Jag måste verkligen ut och göra någonting annat än att sitta framför datorn hela sommaren. Mitt sista sommarlov. Huvva! Jag vill inte sluta skolan än. Mamma kommer bara tjata ännu mer om att jag måste ska jobb. Jag måste flytta bort från mina föräldrar...
Jag tycker inte om att vara övergiven.. Min hjärna gör så att jag ibland känner mig så. Men ja jag vet inte. Jag saknar den gamla tiden då man inte hade så höga tankar om dom omkring sig. Det var som det var. Nu märker man på en gång om man börjar glida ifrån sina vänner. Jag har känt det ett tag nu. Men ja det blir väl så.. Det är inte lika kul att ha lektioner med klassen längre, inte ens ha rast med klassen.. Jag vill inte glida ifrån nån av er nu när jag väl börjar känna att jag faktiskt är någon... Och ja mitt självförtroende har växt otroligt mycket sen åttan-nian fram till nu. Det var underbart.. Men det gör ont i mig när man inte riktigt vet vart man har alla, det varierar så mycket dag till dag. Men det kanske bara är jag som känner så.
Aja.. Det går väl inte att ändra på..
Tydligen åker vi till stugan på onsdag eller torsdag.. Känns som om vi bara skjuter upp det och att det aldrig kommer bli av.. Jag vill inte längre åka dit.. Bajs
Helgen var helt okej. Massa tv tittande,mys och vi var till och med ute och gick .Det är ju bra <3
Sitter och lyssnar på José Gonzalez. Underbar lugn musik dock tankspridd musik för min del.
Massa tankar flyger som vanligt omkring i mitt huvud. Jag längtar tills det blir sommar och den här sommaren måste jag aktivera mig med något. Ut och röra på mig, lyssna på underbar sommar musik och bara ta det lugnt. Jag ska försöka sluta sitta vid datorn så himla mycket i sommar också.. Mina vänner, hitta på saker med mig i sommar så jag inte bara sitter hemma och slappar <3
Jag vet inte om jag ska tro på det här med att man mår mycket bättre om man är ute och går. Jag känner av att jag börjar få ganska mycket ångest över små saker och det är fruktansvärt jobbigt. Lika så mina andra besvär.
Jag ska iofs till ungdomsmottagningen på torsdag och prata ännu mer om vad som händer. Det blir nog det sista jag gör när det gäller "urinvägsinfektionerna". Det börjar ju faktiskt gå över fast jag har känningar nästan varje dag.
Jag förstår fortfarande inte varför jag inte kan släppa vissa saker, varför jag inte kan sluta tänka på det. Är det för att jag tänker för mycket på det? Borde jag prata med någon om allt? Någon som verkligen lyssnar som inte kan lägga någon känslomässigt i sakerna.
Jag känner mig oförstådd(?) av alla. Jag vet att jag upprepar mig men.. Esch.
Jag är väl för feg, det är väl det. Rädd och feg för att våga öppna mig för någon. Rädd för reaktioner från vissa håll, rädd för att ingen ska verkligen lyssna och förstå vad det är jag känner från andra håll.
Hade en dröm om att fly för ett tag sen. Det var soligt, grönt och inga bilar. Ingen asfalt(?). Det var en underbar känsla att bara springa/cykla/gå på vägen utan att veta vad som skulle komma upp bakom nästa krön. Ååh. Just nu är det mitt drömställe. Ett ställe man kan vara på och bara vara sig själv, en värld utan speglar eller tv, inga tidningar heller. Jag vill kunna känna mig fri. Inte behöva tänka på hur jag ser ut, vad jag har på mig. Inte ha några som helst krav utan bara leva. Ååh kunna fiska på en brygga i sommar-solen bada fötterna i vattnet..
Jag vill inte behöva jobba eller betala skatt, jag vill inte behöva tänka på alla krav som snart kommer. Alla jobbiga ord som mina föräldrar kommer välla ur sig.
Jag vill att mitt drömmställe ska vara på riktigt <3
