Det är helt otroligt att det har gått hela tre år.
För mig känns inte dagarna, månaderna eller åren men alla minnen finns kvar och ibland kan det vara jobbigt.
Jag vill inte tänkta på hur hennes familj mår, hur min mamma,min andra moster och min mormor mår, för jag vet hur dåligt jag har mått av det här.
Det har hänt flera gånger att jag har gråtit när att jag har tänkt tillbaka. De sista dagarna, beskedet och dagarna efter..
Saker som inte borde påminna kan göra att jag tänkter på det.
Döden kan vara ett jobbigt samtalsämne. Förut hade jag inga som helst problem att säga vad jag tycker om det men nu, det har hänt något inom mig som gjort att jag har blivit mer och mer känslig. Jag kan tycka att det är jobbigt att se någon dö i filmer, vilket jag aldrig tyckt förut men som sagt, under de senaste månaderna har något hänt som gjort att jag är mer känslig. Vet inte om det är pga att jag har Simon nu, att jag är rädd att förlora honom.
Det är hemskt att få behöva vara med om en för tidig död, de säger jag bara <33
Det är jobbigt att se min mamma gråta, det är jätte jobbigt att höra när mamma pratar.
Allt känns verkligen skit jobbigt! Jag gråter jag med. Det är så jobbigt att tänkta på men ändå kan jag inte låta bli.
Allt som hänt efteråt.. ÅÅH JAG TYCKER INTE OM DET HÄR D ':
Jag vet inte vad jag ska skriva.. Det är så mycket som snurrar i huvudet nu..
"jag tycker att dina bilder ser ut som en 11åring har ritat dom"
tack..
Idag är en sån här konsig dag som jag inte vet hur det är med mig, det går som i vågor.
Idag är en sån dag jag bara kan sitta och t ex titta ut genom förstret och bara stirra.
Jag känner mig så tom på något sätt.
Jag vill bara göra ingenting, lyssna på lugn musik och bara vara.. Men det känns alldeles för tråkigt att bara göra det.
Jag skulle kunna se på någon film men jag vill inte det heller, inte se på tv heller..
Ååh jag måste plugga imorgon också D: jag känner, iaf idag att jag orkar inte plugga, det är så mycket..
Jag vill bara bort ett litet litet tag, bort från allt.
Jag vill åka bil! Det spelar ingen roll vart man åker, bara sitta i en bil och se på skogen, byn, staden man åker förbi.
Det skulle kunna få renga lite också, det är mysigt.
Jag vill ha vinter, snö. Jag vill kunna tända ljus och bara vara. Jag vill ha julafton också, bara vara familjen och mysa..
Ute och gå en sväng med familjen i vinter kylan sedan gå in igen och fika.. Ååh jag vill ha jul!
Jag vill fylla år också men det är inte lika kul längre, det är typ presenter, tårta och god mat sen är det inget där i mellan, typ sitta vid datorn eller se på tv.
Jag tycker inte om den här dagen, känner mig nere och ledsen
Efter mitt ärende i ström var klar fick jag gå tillbaka till mammas jobb, det var faktiskt väldigt skönt.
Bara gå i kylan och lyssna på musik, inte bry sig i vilka man mötte eller någonting.
Ett tag funderade jag t.o.m. om jag skulle gå hem istället, det är ju ändå 7 km.
Om jag bara fick in mina nya kent låtar på iPoden så skulle jag gärna gå ut och gå i de svarta mörkter som är redan nu.
GAH jag känner mig nere. Mamma frågade mig när hon skjutsade(?) mig om det var något, hon frågade till och med frågade mig om jag var arg. Kände mig bara irriterad och ledsen men jag ville inte säga nåt till mamma.
Jag vill bara skriva bort den här konstiga känlsa. Dock tror jag inte att det går men man kan ju iaf försöka.
Nu har jag ont i huvudet också, vilket jag nästan aldrig har.
Varför måste saker och ting förändras för? Jag tycker inte om någon form av förändring. Allt kan få vara som de var bara för några veckor sen men det går väl inte att ändra på. Jag känner mig så hemsk samtidigt så vet jag inte vad jag har gjort som gjort att det har blivit så fel..
Förvirrande....
Jag tror jag gjorde det rätta igår. Jag kände att jag var tvungen för att inte såra någon som står mig mycket nära. Visst det kommer vara skit svårt att släppa taget eftersom han har påverkat mig så otroligt mycket. Jag tycker det i alla fall. Jag har ju ändå kännt honom i mer än ett år och han är den ända som vet precis allt om mig. Vi har våra liv helt oberoende av varandra så det ska inte spela någon roll.
Känner att jag var tvungen att skriva av mig lite..
Jag har tänkt allt för mycket på allt.
Jobbiga sjukdomar
Döden
Familje situationer(?) Allt hör ihop på nåt sätt
Alla krav jag har på mig själv
och en nära vän.
Allt det här är otroligt jobbigt för mig, nått av det kan få mig att gråta om jag tänker för mycket. Vissa saker behöver jag inte ens tänka så värst mycket på så kan jag känna att jag vill gå och gråta någonstans.
Man skulle väl kunna säga att jag är sjuk, jag har ett problem som ständigt återkommer.
Det känns som jag inte kan leva en normalt tonårsliv pga det.
Jag kan aldrig släppa tanken av det, och jag känner alltid efter.
Det är jobbigt för mig och de absolut närmaste som på ett sett också upplever hur jobbigt det är.
Klart jag funderar på om jag någonsin kommer bli frisk eller inte.
Jag har känt att jag ställer allt för höga krav på mig själv.
Att allt jag gör måste bli bra, ska kännas bra för andra.
Jag vill vara bättre fast jag gör inget åt det, så jag får väl egentligen skylla mig själv att jag har den inställningen mot mig själv.
Det känns som jag inte kan skriva mer, det är allt för personligt och jag vill hellst inte beröra någon mer med mina tankar
Åkte hem till simon i fredags, och allt skulle bara vara mys, vi såg på film och åt god mat och mös/myste en massa.
Sen idag, söndag. vid två halvt tre någon gång fick jag ont.. jag drack vatten och gick på toa jätte mycket men det blev bara värre, det sluta med att jag ville åka hem för jag ville inte längre gråta inför simon någe mer.
Jag fattar inte, det var "över" i typ 6 veckor sen kommer det tillbaka, när jag är hos simon. Det är bara jobbigt, speciellt psykiskt. Och sjukan har inte hört av sig på två veckor heller. Funderar på att ringa och kolla om de vet nåt.
Men men, det är väl bara att leva vidare än så länge
Jag har sett skönheten och odjuret idag ^^ den var bra =D
