MeNotReal

Tjej med många tankar och särskrivningar!

Frihet (lång sammansatt text)

Kategori: Funderingar

Lukten på min sol-varma hud påminner om något. Något jag kände för några år sen. Jag gillar den samtidigt som jag får en känsla av att behöva tänkta efter. Vår, sommarlov. Jag får en bild av att mitt rum inte har någon yttervägg och att jag ligger i min säng som är vänd mot solen, lukten av in varma hud fyller atmosfären. Jag är borta i drömmarnas värld, den värld jag så gärna vill till. Dom akustiska ljuden av en gitarr och en ljuv sommar röst ekar i min håla till rum. Jag ställer mig upp och börjar ströva omkring i mitt rum som är mycket större fast ändå mindre. Jag låter min kropp falla bakåt och jag landar i mjukt gräs. Högt, grönt gräs, en klarblå himmel med en vit sol är det jag ser omkring mig. En nässelfjäril svamlar förbi mina ögon. Jag sätter mig upp och böjer mina knän upp min halsen, lägger mina sol-varma armar om mina ben. Tittar ut över den klargröna ängen jag ligger på. Fåglar flyger långt där borta. Äntligen känner jag mig fri.
Jag tar ett grästrå och lägger det mellan mina tummar och blåser. Ett ilande ljud är vad jag framkallar men jag kan inte låta bli att gilla det. Fyller mina lungor med den friska luften en andra gång och tar i allt jag har och blåser. Ett högt och ilande ljud uppstår igen. Jag kastar strået upp i luften och kastar mig bakåt i det gröna gräset. Ligger med utsträckta ben och utsträckta armar. Min vita sommriga klänning svalkar i sommar värmen fast jag ligger ner. Jag börjar tänka tillbaka, försöker skaka bort dom. Jag måste springa, springa tills jag inte orkar mer. Springa till tankarna inte lnägre finns kvar. Ställer mig upp och börjar gå bortåt. Jag har ingen aning om vart jag är på väg. Samtidigt som jag går lägger jag mina händer övanför det höga gräset så det kittlas i handflatorna. Jag ser en liten sjö bakom en dal i gräset och börjar springa dit. Jag kan känna hur svalkande vattnet är och nästan snubblar på mina egna fötter. Det finns en liten brygga vid vattenbrynet, den ser liten och gammal ut. Sandbotten, Inte typisk svensk sanbotten utan helt perfekt. Börjar gå ut på den lilla bryggan och sätter mig längst ut, mina nakna fötter når precis vattnen så jag kan inte rå för att börja dingla med dom. Trollsländor flyger längst vattenytan. Jag lägger mig ner och tittar upp mot den blå himlen. Lugn och frid.

*ingen läser ändå rubriken

Kategori: Funderingar

Allt är så konstigt och jag vill inte längre. Jag tycker inte om mina föräldrar pga många saker. Jag vet att jag är inte ensam om att tycka det.. Det har dock varit trevligt att vara i stugan mil från mottagning och civilisation(?).. Fått fisk har man också. Det är ju en fördel när man sitter på isen vid ett hål i ungefär 3 timmar. Små mysigt när det är 32 grader inne när man ska sova <33 NAAT
Aja är hemma igen och det klagar jag inte över. Dock är det skit tråkigt att skolan ska börja om nån dag. Jag är rätt skol-less.. Inget vill vara som jag vill ... Jag vill inte jobba efter skolan, jag vill inte plugga efter skolan. Jag vill ha ett år då jag inte gör någonting. Det vore så skönt. Bajs mamma som ska förstöra och hela tiden tjata om jobb fast man säger ifrån!
Grr!!
Aja mamma lär väl sitta här senare ikväll

*ingen läser ändå rubriken

Kategori: Funderingar

Det blir nog inge party i helgen. Man måste ju ha något att dricka för att kunna gå ut och nu känns det nästan försent att försöka få tag på nåt.. men det får bli någon annan helg istället.

Den här helgen ska jag nog tillbringa med Simon. Kommer inte träffa honom nåt på lovet och det här blir ju sista helgen innan det är lov så .P
Så vi får väl se vad som händer då. Kanske ta en promenad om det är fint väder, kanske se någon film.


Idag var ingen rolig dag. Vi skulle egentligen ha EOS hela dagen idag. Jag blev less på tanken och skolkade eftermiddagen vilket var nog lika bra. Jag förstår inte varför jag är så feg när det gäller vissa saker. Att vara så feg eller dålig att man börjar gråta för att man inte vågar, inte vill. Jag känner mig så fel ibland DD:
Aja försöker inte tänka på allt sånt nu

Sundsvall

Kategori: Funderingar

Är i Sundsvall i helgen.. Det är väl så där, efter två nätter är jag less och vill hem.
Nu till veckan är det ju lov och det är nog behövligt. Jag funderar på att köpa min brors gamla bärbara men ja vi får väl se hur det bli, det vore skönt med en bärbar ibland.
De två veckorna efter lovet är det tänkt att jag ska ha praktik men jag vet inte vart jag ska vara och mina föräldrar är inte så glada över att jag inte har ordnat eller vet vart jag kan tänka mig att vara.. Blä, jag skulle vilja vara hemma eller i bild salen och bara måla/rita men det får man ju inte för man är ju inte på ett riktigt företag och då får man inten erfarenhet. JAG ÄR SOCIALT SKADAD OCH VILL INTE VARA HOS NÅGON FRÄMMANDE MÄNNISKA OCH PRATA! DD:
Men ja vi får väl se hur det går. Nu vill jag bara hem och vara med Simon som jag inte varit i kontakt med på.. snart tre dagar. Hans mobil hatar mig och jag vill inte installera(?) msn på mammas jobb-dator. Det är lite jobbigt.
Aja det är ju nåt  man får leva med.

"Fobi"? (plus stavfel)

Kategori: Funderingar

Jag har vissa problem som är ganska störnade, det stör min vardag.
Jag har svårt att åka buss, speciellt att åka buss ensam och vet att bussen inte garanterat kommer stanna. Simon tycker det är jätte jobbigt att jag inte kan åka buss själv till honom men jag känner någon form av panik bara jag prata om det. Jag skulle ju kunna klara av det hur lätt som helst men det är bara det att ta första steget så man kommer förbi det där väggen som jag har byggt upp.
En annan sak är att prata, jag har jätte svårt att formulera mig när jag ska förklara något eller prata om nåt jag varit med om/sett. Mamma försöker få mig att jobba på det och frågar vad jag menar fast än hon smått vet vad jag prata om. Det är jobbigt eftersom jag får panik, ger upp och börjar prata om något annat.

Jag vill verkligen lära mig att handera mina små panik attacker(?) jag får när någon nämner det.

Jag vill ha mod, mod till att göra saker som jag vill göra. T ex jag vill kunna stå ensam och redovisa bra inför en klass utan att få ångest. Jag vill kunna stå på en scen och sjunga, iaf en gång och säga "det har jag gjort, det  har jag vågat göra". Visst, jag har redan stått på scen men det är inte samma sak, då är man inte sig själv för oftast har jag en bestämd roll med manus..

Jag får hemska flashbacks(?) från senaste öppen scen. Varje gång jag ska sova så tänker jag på att jag minns inte vad det var jag skulle säga, jag fick panik och blev smått rädd men ja jag kom tillbaka på rätt spår iaf. Men det är jobbigt att behöva tänka på varje gång man ska sova..
Jag.. Har... Dåligt... Självförtroendeeeee DDDD:
Jag vill inte ha det, det är bara jobbigt och ivägen.

Fredagar är rätt lätt ändå. Dagen börjar med bild då man bara sitter och pratar och kladdar på ett papper, sen ARL som jag har nu då jag sitter och skriver mer i min blogg än vad jag gör på våran uppgift. Svenska är inte så svårt., ibland pratar vi bort hela lektionen om saker som till en början inte ens rör svenskan. Lunch, inte allt för ansträngande. Sen bild i två timmar och 45 minuter eller nåt sånt, som sagt, man prata bara bort den lektionen.. eller nästan iaf sen är klockan kvart över tre.

Jag ska till Simon i helgen :) fira 10 månader där <3 Får se hur mycket "fira" det blir. Kommer nog bli som en vanlig helg

Öppen scen

Kategori: Funderingar

Åh så fruktansvärt nervös D: har aldrig skakat eller haft sån hjärtklappning förut när det gäller att framföra nåt men ja det gick bra, jag sprang inte och grät eller nåt iaf xD Tappa bort mig jätte mycket första framträdandet som var för ettorna och treorna, men ja det gick bra och jag vågade sjunga och "dansa" xD lite läskigt dock (A) Vet inte om det hade hjälpt att haft nån genrep till, typ kört igenom den utan manus nångång också men ja det gick som det gick och folk skrattatde och det är ju bra :)

Vet inte om jag längtar så mycket tills nästa Öppen scen, vet inte om vi kan vara bättre än vad vi har varit. Eller så får vi göra vårt bästa och hoppas att folk på skolan aldrig vill att vi ska sluta hålla i öppen scen =D

Jag förstår mig inte på vissa människor och ibland är jag glad att jag inte är som de .P

Ska se på TV nu =D (H)

Stripped

Kategori: Funderingar

Jag har verkligen ingen aning om vad det beror på. Jag önskar att jag kunde få göra mitt allergi test imorgon istället för nästa vecka, om det nu är så att jag är allergisk och att mina problem beror på det.. Hoppas.
I tisdags stanna jag hemma för att jag ville inte att det skulle bli värre men det gick över efter några timmars sömn, idag kände jag av det igen men bestämde mig för att åka på skolan ändå och det gick över efter några timmar.
Jag hoppas att jag inte får ont i helgen för det skulle förstöra så mycket.
GAH, jag längtar tills nästa vecka så jag får det överstökat och förhoppningsvis svar. Jag vill veta om jag är allergisk mot (vad jag tror) mjölk, socker, medlet som gör godis surt, nåt i polly, läsk.. Jobbigt om jag måste sluta med mjölk och godis D: det är typ de jag äter.. iaf jag äter/dricker det varje dag .P

Aja nog om jobbiga saker. Jag längtar tills imorgon då jag får träffa simon =DD Det kommer förgylla(?) min dag lite extra :ö

*

Kategori: Funderingar

Ååh undersökning imorgon, är lite nervös både inför och efter D: men de kommer nog gå bra..
Jag lär nog berätta mer om de imorgon eller någon annan dag :)

Hade en jätte mysig helg med Simon iaf, fast de blev som det blev. Förutom det var den helt okej <3


Jag måste få klaga. Jag känner att min kropp är inte alls som den ska, den gör hela tiden uppror mot mig och det får mitt  psyke att komma ännu mer i obalans eller nåt. Ibland vill jag bara kunna fara hem och sova lite så kroppen kanske får en chans att må bra igen men, ja, de kan jag inte göra längre, inga föräldrar som kan skjutsa.. Aja

Om de ändå kunde vara som förut.. på många sätt

Uppdatering

Kategori: Funderingar

Jag är hemma från Tthailand och hem resan gick jätte bra, märkte knappt av oroligheterna i Bangkok(?)
Allt var trevligt och jag har nog inte mått så bra i kroppen som jag gjorde där D: (orkar inte skriva om allt som hände)

Fick hem ett brev idag om att jag ska på en undersökning inne i stan igen, det känns både bra och lite nervöst, får se om det är någon av mina föräldrar som följer med eller hur det blir hoppas på det .P
Tycker det är lite små konstigt, ibland kan jag ha haft ont en gång i veckan om inte mer och nu har jag inte haft ont på.. ja minst en månad iaf. Visst det är ju bra men nu när alla undersökningar är igång verkar det inte vara något "fel".. hoppas det helt enkelt har gott över :ö

Har iaf saknat vintern som vi har här hemma och jag fyller år snart! =DD YEEY

*

Kategori: Funderingar

Känner att jag är rätt tankspridd idag, jag kommer säkert vara väldigt långt bort idag..
Känns ändå rätt bra eftersom det var ett tag sen jag var det.. eller jag vet inte.

Sjukhus :D

Kategori: Funderingar

Jag har nästan längtat efter den dagen!
På måndag ska jag åka till stan för att kolla mina njurar, de ska röntgas för att kolla om jag har njursten... tror jag de var.
Efter ett år av att inte kunna gjort något när man fått ont, så kanske man får en lösning :D
Jag hopps nästan att de hittar något så jag slipper ha mer ont.
Ett år är ändå rätt mycket och det hemska är att ibland har jag vant mig vid att det gör jätte ont, men det ska det bli ändring på = D

Jag tycker det är hemskt när jag får höra att personer inte tycker om att vara på sjukhus, som om det betyder något dåligt. Jag ser det som att man får hjälp för det problem man har. Visst, det kan också bero på vad för problem man har och hur allvarligt det är. Men "sjukhus-människor" hjälper en bli bättre än vad man var innan, försöker iaf.
Om jag har ont till exempel, blir det nästan bättre när jag vet att jag ska till ett sjukhus för då vet jag att det kan bli bättre även fast det inte alla gånger blir det. Det är som en trygghet. Sen kanske jag inte alla gånger tycker om att ta blodprov eller andra tester men om jag vet att jag kommer bli bättre pga det gör jag det iaf.

Jag hade en stor skräck för att ha blodprov. Ni vet, ett litet stick i fingret. Jag är fortfarande rädd för det men nu är jag "van" att ta det så de gör inte lika "ont". Sprutor ska vi inte ens prata om! när jag gick i.. åttan-nian nångång, skulle jag ta nån spruta för att vi skulle utomlands.. Jag grät, jag tyckte det gjorde så ont!
Ja just de, jag vet iaf att simon minns när vi var i Dorotea, när jag fick en sticka i foten. Jag grät för det också och det var typ 4 månader sen?

Men men, Jag tycker iaf att sjukhus är någonting bra och hoppas bara att alla kan tycka det.

Alla är vi rädd

Kategori: Funderingar

Jag har kommit på hur mycket som kommer hända fram över..
Ett till år i skolan, nytt schema och jag är skit rädd!

Jag får inte skolka en ända gång, för om jag gör de kommer jag ligga så grymt efter och
jag kommer redan vara borta i tre veckor så jag måste plugga jätte mycket.
Jag tror inte jag kommer klara av att gå på alla lektioner.
Jag känner mig så dålig redan innan vi börjat skolan.

Första året i gymnasiet var de sämsta året någon sin bara p.g.a. mig.
Mamma är på mig hela tiden om att jag MÅSTE sköta mig, MÅSTE planera, MÅSTE klara av alla kurser för om jag inte gör de kommer jag inte kunna få nåt bra jobb i framtiden. Visst kommer jag få jobb men kommer jag tycka om att jobba med de? Eftersom så gott som alla jobb kräver gymnasie-utbildning och bra betyg (inte IG) så är de inte lika lätt. Visst, jag kommer mest troligt flytta härifrån för att få fler jobb alternativ men då kommer nästa problem. Jag kommer inte kunna klara av att sköta mig själv, sköta om mitt hem när jag får ett. Mat, tvätt och städning kommer bli ett problem iaf mat och tvätt.

Jag vill inte bli vuxen! Jag får en stor klump i magen så fort jag tänker på det.. Blä

Förlåt *

Kategori: Funderingar

Det är inte meningen att jag ska få dig att må dåligt över det du gör.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera vissa saker t ex de.. där.

Det är så mycket som jag inte förstår i mitt liv just nu.
Det är mycket jag måste hantera för att kunna förstå, jag gör saker jag kan inte borde (ingen nyhet) jag måste lära mig göra saker rätt och tänka på konsekvenserna och inte göra saker som känns bra för stunden.
Jag vet att många har sagt åt mig att göra så men jag har aldrig riktigt lyssnar, aldrig tagit åt mig av de dem sagt.
Jag ber om ursäkt för allt. Förlåt

Får se om jag får sitta vid datorn något mer i veckan eller hur jag gör.
Finns annars via mobilen om du vill nåt.


In the need of thinking (?)

Allt... Ingenting..

Kategori: Funderingar

Hon sitter upp i sin säng. Hon lyssnar på Amazing med Blue October. Hon drömmer sig bort till ett ställe där hon inte känner någon, ingen som vet någonting om henne och inte hon nåt om dem heller.. Där hon bara kan sitta och titta ut på en underbar utsikt och fundera på allt som hänt.

Kommer fram en kille och ställer sig bredvid henne och tittar åt samma håll som henne och säger " hej, vad heter du?"

Hon svarar "Snälla låt mig bara vara, jag är inge bra just nu" så vänder hon ryggen mot honom

Han vänder sig mot henne. Vänder på henne, tittar henne djupt i ögonen och kramar om henne. Han vet vad hon känner!

Hon börjar gråta. Hon vill inte, inte en gång till.

Han viskar i hennes öra "du får gråta mot min axel, alla tårar är inte onda. Jag finns för dig!"

Hon svarar med snyftningar i rösten "du vet inte vem jag är, vad jag har gjort i mitt liv. Snälla låt mig va!" Hon stöter i från sig honom och går där ifrån.

Han står kvar en stund sen ropar han hennes namn och säger " jag vet visst vad du har gjort och gör! Jag vet vem du är!"

Hon vänder sig om i dörren. hennes ögon är röda och hon svarar honom "nej det vet du inte, du har inte en jävla aning om vem jag är! Snälla bry dig inte!" hon vänder sig om och stänger dörren efter sig. Hon måste bort och börjar springa

På svenskan

Kategori: Funderingar

Hon går bort, bort från allt. Hon vill rymma, fly från allt.
Hon går i mörket, i natten längst en väg och lyssnar på hög musik.
Hon vill inte tänka på det men det går inte att undvika, det är det ända hon tänker på.
Hon får huvudvärk.
*försvinn, snälla, jag vill bara glömma, låt mig inte komma ihåg. Det gör ont!*
Alla hennes tankar, hon vet inte vad hon ska ta sig till.
Det vibrerar i hennes ficka, hon fick ett sms. Hon vet vem det är ifrån.
Ska hon kolla vad han skrev eller ska hon låta bli?
Hon blir så frustrerad!

(Fortsättningen)
Hon orkar inte mer!
Helt helt plötsligt märker hon hur hon börjar springa, gråter mer och springer fortare.
För en gångs skulle är hon medveten om vart hon ska
Hon springer över vägen utan att se sig för, hon måste hem till honom, hennes bästa kompis. Hon måste berätta för honom hur hon mår.
Hon saktar in alldeles vid hans hus.
*Vänta, är det rätt sak att göra?
Tänk om han inte har tid med mig, inte vill höra vad som hänt!*
Hon sätter sig ner på gatan bara några meter från hans hus.
Tårarna rinner ner för hennes kinder, man kan höra nårga svaga snyftningar.
*Typiskt också, det börjar regna.
Undra om himlen gråter med mig?
Det kanske är meningen att det ska bli så här...*
Det blixtrar till på himlavalvet och efter ett tag hörs ett muller i mörkret.
Hon lägger sig ner och kollar upp mot himlen med kisande ögon så hon inte får regndropparna i ögonen.
Äntligen kan hon tänka klart, tänka på allt utan att de ska bli skit av alltihop.
Hon hör någon kommer och går mot henne men hon orkar inte e efter vem det är, hon orkar inte bry dig.
- Varför ligger du här? hör hon någon säga.
Det är han, hennes vän som hon kan berätta allt för.
Snabbt ställer hon sig upp, hennes kläder är blöta och skitiga. för första gången bryr hon sig inte om smutsen.
*Varför kom jag hit? Fan också, och nu står han här framför mig!*

Han förstår henne inte. Vad gjorde hon utanför hans hus, i regnet, liggandes på gatan.

(fortsättning följer)

Mycket känslor*

Kategori: Funderingar

Jag förstår inte, jag har ju fått som jag vill.
Varför är jag inte glad?
Han är inte sur på mig längre, vi pratar ibland..
Dock på hans termer men.

Så fort jag vill prata med honom så kan han inte.
Han har inte tid eller så.
De flesta vet att jag har svårt att prata i telefon, därför kan jag inte förstå att han säger nej när han får veta av mig att jag har tillräkligt med mod för att svara om han ringer.

Ibland blir jag så sur på honom när han inte vill och när jag kan.
(Eller hur man ska formulera sig)
Får bara en sån stor lust att ta bort honom igen men istället skickar jag t ex ett sms eller skriver med honom.
Så är det ofta för mig, jag vet inte varför, det bara är så.


Jag klarade verkligen inte av att gå till skolan idag.
Mamma förstår inget, hon vet inget heller. Det känns bäst så.
När hon hade gått ner och jag låg kvar i sängen kom tårarna.
Jag vet inte varför de bara kom!
Samma igår också.

Jag är lika glad som jag är ledsen.
Det känns som om nån bara kan trycka på en knapp förändras mina känslor.
Jag har aldrig känt så här.
Antingen har jag varit extremt glad eller ja glad över huvud taget. eller så är jag ledsen i typ 15 minuter sen går de över..
Nu kan jag vara ledsen i flera dagar.
Ibland vet jag inte ens varför, bara pga av vem. typ..

Åh det är så svårt att förklara varför.

Kanske kommer mer sen

Det är för mycket! *

Kategori: Funderingar

Idag har varit en sån tråkig dag.
Jag har kännt mig ful och ecklig.. totalt värdelös.
Bara legat i sängen och tänkt typ..
Mamma och pappa har t.o.m. frågat vad som är fel :O

För mycket "varför" snurrar runt i mitt huvud.
"varför" och "om".

Jag vet inte vad de är jag känner längre.
Här om kvällen var jag så glad hade grymt mycket överskotts energi och kunde inte sitta still.
Nu vill jag helst vara själv, vill inte att nån ska prata med mig.
Jag vill kunna tänka och reda ut allt som är "fel" i mitt huvud, ta bort alla "om" och "varför".
Men jag kan inte, jag vet inte hur man gör..

Jag vill inte bo kvar här, jag vill bara bort, bort från allt och alla. Jag orkar inte med de här.
Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill och ingen ska behöva bry sig..
Jag saknar ibland när de faktiskt fanns en sån tid i mitt liv..


En annan sak jag nu kom på.
Hur kan folk säga och tycka att jag är på nåt sätt fin.
Jag känner mig så långt i från fin söt snygg what ever.
Varför kan inte jag också tycka som alla andra?
T____T visst de där kanske inte lät bra,
 men jag vill kunna ta åt mig av vad alla andra säger om mig,
jag gör inte de, fanns en gång i mitt liv jag tog åt mig, men...
den delen av mitt liv får jag inte minnas, de skadar mig bara.

Ple jag vet inte längre varför jag skriver allt de här.
Jag förstår inte själv vad de är jag vill.

KLAGA KLAGA
Jag vet att jag klagar över hur mitt (nog i andras ögon) perfekta liv.
Förlåt

Neej

Kategori: Funderingar

åhh, jag vet inte varför men jag känner mig så..... ble
speciellt på utsidan, ibland även inuti.
Jag känner mig allmänt ful och ecklig.
Just nu vill jag bara unvika speglar så mycket jag bara kan,
vilket inte går så bra eftersom de typ är speglar överallt.

Hur många komplimanger jag än får tar jag inte åt mig.
På nåt sett känns de ut tjatat. (och nej inte att många säger de till mig)
De är samma ord, vid samma tillfällen..
Jag är less på alla eckliga komplimanger så inte är sanna enligt mig.
Ni har alla fel, jag är inte söt inte ett dugg!
Jag är inte på nåt sett fin utseende messigt.

Allt känns så värdelöst just nu. blö
Men man måste typ.. orka T__T

*Hata*

Kategori: Funderingar

Fy fan. Jag förstår mig inte på dig..
Du vill bli tillsammans men inte vänner.
Du beskyller andra tjejer för att playa dig... Konstigt att dom gör de då, med tanke på vad du gör!
Du blir tydligen kär i första bästa tjej du hittar och när de inte funkar letar du efter nästa, och nej jag är inte avundsjuk.. Jag vill förstå dig, och bryr mig grymt mycket om dig och jag rår inte för de..

Jag hatar dig lika mycket som jag bryr mig om vad du tycker om mig
Jag hatar dig för att du hela tiden ska ha nya tjejer som du tydligen bryr dig skit mycket om
Jag hatar dig för att du inte kan förlåta mig och ge mig en ny chans
Jag hatar dig för att du inte kan släppa taget om mig
Jag hatar dig för att du sa att du älskade mig


Jag hatar mig för allt jag sa
Jag hatar mig för att jag fortfarande tänker på dig
Jag hatar mig för att jag försöker få tillbaka nån som inte gillar mig
Jag hatar mig för att jag ljög när jag sa att jag älskade dig
Jag hatar mig för att jag fortfarande gråter för dig


Jag saknar dig

*Mer nere*

Kategori: Funderingar

Usch usch usch!
Jag känner mig så jälva kass..
Kan inte slut tänka på de..
Vet inte varför men jag känner mig orolig på något vis, jag vet inte varför

Jag vill veta allt vad han tänker vad han egentligen vill men inte säger.
Jag vill kunna berätta för honom allt jag tänker på och vad jag vill.

Fan, jag var tänkt att plugga matte idag eftersom vi har prov på tisdag (idag söndag)
Jag kommer inte kunna komcentrera mig, fast jag vet inte vad jag skulle göra istället.
(ska bara skriva de här sen må jag nog gå)

Blee, alla tankar, alla minnen och  alla händelser kommer tillbaka.
Allt vi gjorde, saker jag aldrig kommer glömma, mina känslor jag hade.
Dom där jävla orden ekar i mitt huvud, hur jävla dum får man vara?
Kan inte nån bara ta bort mig eller sudda bort de jag gjorde, de jag sa.
Jag vill inte längre, jag vill bort bort bort.
Långt bort så ingen kan få tag i mig igen. jag vill rymma bort så jag slipper allt de här.


Jag svarade på de han skrev, jag tror jag förstår honom.
Om han svarar är jag ganska säker på vad han kommer skriva.

Mest troligt kommer han säga åt mig att han inte vill ge mig en chans till
och att vi inte längre ska skriva med varandra, nånsin.
Men de vill inte jag, jag vill att han ska ge mig en chans och
att vi ska dra upp allt de jag sa reda ut de, sen börja om från början.
Han hatar  mig och kommer aldrig sluta göra de.
Jag förstår honom och han får gärna hata mig också.

De kanske är dumt att säga men,
jag vill att han ska göra så jag mår lika dåligt som jag fick honom att må..

Ple jag måste gå T__T